Välkommen till Mimmis funderingar!

Har ni någon gång tänkt på vilka ”arbetsvillkor” våra barn lever med egentligen? Dom får lov att finna sig i regler som vi vuxna aldrig skulle acceptera i arbetslivet. Min son, till exempel, går i nionde klass och har långa dagar. Han börjar oftast kl. 08.00 och är hemma vid 16.00. När han kommer hem har han ofta en bunt med läxor. Hur många av er tar jobb med er hem för att göra det på er fritid efter en lång arbetsdag?
När/om han är sjuk så dyker det upp någon klasskamrat med uppgifter som ska göras. För mig är det glasklart; Är man sjuk så är man sjuk och då vilar man upp sig och gör ingenting! Hur skulle vi reagera om vi låg hemma med feber och det dyker det upp en arbetskamrat med arbetsuppgifter? Nej, det förekommer inte i de vuxnas värld. Vi får vara sjuka ifred och dessutom får vi betalt för det!
Just nu är skolklassen ute på fjällvandring och blir borta i tre dagar. För det ”får” dom kompledigt på fredag… Hade det varit i de vuxnas arbetsliv så skulle det kompenseras med det tredubbla, dessutom skulle vi insistera på olika ersättningar i form av traktamenten och dylikt.
Heder åt våra skolungdomar! Dom gör ett bra jobb och kommer förhoppningsvis att uppskatta arbetslivet senare i livet.

”Skolan är inte livet, och livet inrättar sig inte efter skolan. Det är skolan som ska inrätta sig efter livet”