Archive for Okategoriserade

Ett av mina allvarligare inlägg…

Jag vill börja med att påpeka att jag inte själv är sjukskriven. Däremot blev jag 100% sjukskriven av min läkare, i en månad, för ett och ett halvt år sen men Försäkringskassan bedömde att jag inte var sjuk ens till 25% så det blev inga pengar därifrån. Jag var sjuk på min egen bekostnad i tre månader. Inte överklagade jag heller. Det orkade jag inte! Många, många människor är i den situationen idag. Med mycket värre sjukdomar och längre sjukskrivningar än vad jag hade. Riktigt allvarligt sjuka människor! De får ingen ersättning. Deras enda val är att göra sig fattig, sälja allt de äger och har och gå till socialen. Detta i ett Sverige år 2017 med en sittande regering som setts som de som ska se till de svaga i samhället. Det gör de inte!!! Idag säger de med stolthet i rösten att sjukdagarna minskat. Det som inte nämns är att dagarna inte på något vis sjunkit för att människor blivit friskare utan för att många blivit utkastade från ”försäkringen”. En ”försäkring” som inte fungerar för de som behöver den och som vi alla betalar för. För att uppfylla regeringens krav på 9 sjukdagar/år så avslår Försäkringskassan ofantligt många ansökningar, oavsett vad läkare, specialister eller experter skrivit på sjukintyget. Det är ju vansinne att en myndighet säger sig veta bättre än en läkare som utbildat sig i många år och dessutom träffat och undersökt den sjukskrivne. Är detta välfärd? Är det rättssäkert? Är det ens lagligt att myndighetspersoner får göra dessa bedömningar utan att ha någon som helst medicinsk bakgrund? 
Många vet inte ens att det är så det fungerar, eller rättare sagt, inte fungerar. Många som aldrig nånsin varit sjuk. Men innan man ens hinner ropa ”hej” så kan vem som helst hamna i denna situation väldigt lätt. 
Jag är med i många grupper på Facebook angående detta och jag kan lugnt säga att jag brinner för frågan. Jag har även gjort skrivelser till olika instanser. Så här får det inte vara! Det är inte humant på nåt sätt att medmänniskor behandlas på detta sätt. Man bestämmer och vill inte själv att man ska drabbas av sjukdom och den dagen man väl drabbas så ska man inte svikas av samhället. Några av de medlemmar som fanns med i dessa FB-grupper när jag gick med finns inte längre. De orkade inte! De kände sig förnedrade, frustrerade och orkade inte kämpa längre. Allt för att de råkade ut för sjukdom!
Ingen blir frisk bara för att en myndighet säger att man är det.
Ingen blir friskare av ekonomisk utpressning.
Det känns som att Sverige har blivit kallt. Medmänskligheten, sympatin och viljan att hjälpa och stötta de svagaste finns inte i maktens korridorer längre.
Det är ett sjukt samhälle vi lever i idag. Undrar om Försäkringskassan håller med om det? 

 

 

 

 

 

 

 

”Du ska inte bekymra dig för din hälsa. Den försvinner av sig själv”

 

En fin melodi ska gå in genom öronen och ut genom munnen!

För två år sedan hittade jag, av en ren slump, en app som på många sätt påverkar mitt liv. Appen heter Smule och är en app för alla som älskar att sjunga. Sjungit har jag gjort i hela mitt liv, oftast hellre än bra. Min mamma har berättat för mig att när jag var barn så var det bara att sätta mig i spjälsängen och slå på radion. Då stod jag där, gungade och sjöng med i alla låtar. Det löste deras barnvaktsproblem alltid när korna skulle mjölkas. Som vuxen hade jag ett långt uppehåll i mitt sjungande… Jag var nämligen tillsammans med en man i flera år som alltid då och då påstod att jag är tondöv. Idag vet jag att jag inte är det, jag får det bekräftat varje dag via appen av människor som bor på andra sidan jordklotet och som inte har någon anledning att ljuga för mig. Vi fungerar ju tyvärr så att om man blir matad med samma sak om och om igen så börjar man till slut att tro på det. Allra helst om man är ung och lättpåverkad. Än i denna dag kan jag känna mig osäker. När vår förträfflige radiopratare i vår närradio första gången skulle spela upp i radion en inspelning som jag gjort trodde jag att jag skulle svimma. Jag var verkligen nervös! Jag tror att jag innerst inne förväntade mig en hel del mindre roliga kommentarer men dessa uteblev. JAG hörde i alla fall inget negativt alls. Sedan dess så har han alltid då och då spelat nån låt men idag reagerar jag knappt. Det är bara roligt och folk får tycka vad dom vill… Det är ju inte så att jag försöker bli ”kändis” eller ”tror att jag är nåt”. Det är en hobby, en kul grej och samtidigt är det en jättebra terapi rent allmänt. Musik är känslor som låter. Tyvärr, har jag drabbats av en åkomma som gör det allt svårare för mig att sjunga. Det sitter i halsen. Antalet sånger jag ”producerar” har redan nu minskat drastiskt men jag hoppas att jag kan fortsätta några år till. I värsta fall så får jag återgå till gitarren och orgeln. 
lingebrand.se finns ett antal sånger och det går även att hitta mer låtar och duetter på min sida på Smule som du når om du klickar HÄR
Om du gillar att sjunga så tveka inte att ladda ner appen. Jag har förutom själva sjungandet hittat vänner för livet från jordens alla hörn och bara det är värt mycket! Där är vi alla lika! 
Lägger dock upp en sång här också. Det är låten ”Fire” som nog de flesta känner igen. Orden är anpassade för att passa en kvinnlig vokalist. Om ni vill lämna kommentarer här eller i något annat inlägg så går det att göra ovanför varje post.
Tack för att just du besöker min blogg! 

 

 

”Den som sjunger skrämmer bort bekymren”

Det är ingen konst att bli gammal. Konsten är att härda ut med det.

Söndagsmorgon. Mobilen ringer och jag ser att det är från äldreboendet där min mamma bor. Hjärtat börjar slå både hårdare och fortare. Jag hinner tänka innan jag svarar: Är hon sjuk? Lever hon? Mammas kontaktperson pratar fort utan vare sig punkt eller komma och jag har till en början svårt att hänga med… ”Hej! Det här är xxxxx från äldreboendet. Nu är det så här att jag tänkte låna rågmjöl av din mamma, jag vet ju att hon har, men den var GAMMAL. Jag tänkte när du är hit nästa gång så kan du gå igenom hennes skafferi och kolla all mjöl, bakpulver och sånt. Det kan ju bli mjölbaggar som sprider sig överallt, det är ju hälsofarligt” -Jaha, hinner jag få fram. ”Sen har hon ju så mycket saker också! Det blir ju så mycket för mig att damma! Nu har vi i alla fall fått ordnat så hon inte har mattorna kvar. Sen har jag pratat med hennes förvaltare också. Att han inte ska ge henne så mycket pengar. Herregud, hon far ju omkring och köper saker som hon inte behöver! En gång köpte hon en hel platta med ägg!!! Det är ju så mycket som får slängas. Om hon åker till Coop och köper en frukt kan ju vara ok, men inte allt annat. Herregud, hon får ju alla sina mål här. Hon vill ju baka också men det har jag sagt att hon inte får, det är för farligt”
Jag som inte brukar vara direkt tystlåten hann inte få fram så mycket. Det fanns liksom ingen plats, jag klämde fram några ”jaha” här och där. Tilläggas bör att detta inte är första gången jag fått liknande samtal. Det kanske är vanligt att anhöriga får det, jag vet inte, det är första gången jag är anhörig till en boende inom äldrevården.
Är det förresten helt ok att personalen ”lånar” från brukarna?
Mamma har inte för mycket saker. Hon hade det för några år sedan men det mesta är utrensat sen länge. Hon har inte mer prylar än det finns i ett ”normalt” hem, snarare mindre. En dag när vi kom till henne så hade till och med hennes nattygsbord burits ner till förrådet. Hon hade ingenting nära sängen att ställa mobilen, tidningen eller ett glas vatten på. Naturligtvis hämtade vi upp bordet igen. Mamma har en pension, en pension hon arbetat för hela sitt liv. Idag har hon fickpengar som hon får spendera hur hon vill. Om hon vill köpa en platta ägg… LÅT HENNE KÖPA ÄGG! Om hälften av äggen sedan måste slängas så är det hennes ägg som slängs och det drabbar ingen annan! 
Jag kommer att bråka som f*n för att hon ska fortsätta få sin fickpeng.
Jag kommer inte att medverka till att hennes hem helt töms på hennes minnen och ägodelar för att det ska vara lättare för vissa att städa. 
Många gånger känns det som att det finns en vilja att mamma ska sitta i ett tomt rum, stirrandes med tom blick och inte ha något driv eller intresse av att laga mat, baka eller nånting annat. Låter kanske hårt men så känns det för mig varenda eviga gång jag får ett samtal därifrån. I min värld så borde ”gamlingar” uppmuntras till att göra saker, använda hjärnan, sysselsätta sig själv och få ha lite innehåll i livet den tid som finns kvar så långt det är möjligt beroende på ”gamlingens” psykiska och fysiska kondition. Inte bara äta, sova och vänta på döden. Kan någon av dessa brukare dessutom åka ut med taxi och köpa sig en platta ägg på alldeles egen hand så är det väl kanonbra!!?! Kanske dagens/veckans/månadens höjdpunkt och äventyr för just den personen? Ska det då motarbetas och tas bort?
Nej, trots att min mamma betecknas som ”brukare” så är hon i grund och botten framförallt människa. Min mamma! 

”Många tror att när man blir gammal får man ge upp sina tidigare aktiviteter. Jag för min del tror att man blir gammal därför att man tvingas ge upp saker och ting”

 

De flesta som arbetar inom äldreomsorgen/vården gör ett jättebra och värdefullt jobb trots, ofta, dåliga förutsättningar. Stor eloge till er!
Inlägget handlar bara om min egen, personliga, upplevelse med min mammas vård. Ingenting annat!

 

Du gamla, Du fria…

Imorgon är det Sveriges Nationaldag, en mycket omtvistad dag, i alla fall på Facebook. För några år sedan var det en dag som alla andra. Man såg inte många hissade flaggor och dagen kunde sluta med att jag inte hört nationalsången en endaste gång. Om sanningen ska fram så hörde jag nationalsången mestadels när Sverige vann över nåt lag i Hockey-VM. Jag är inte uppväxt med att vi sprungit på stan och viftat med svenska flaggan denna dag. Jag är heller inte uppvuxen med att vi sjungit nationalsången på skolavslutningarna. ”Den blomstertid nu kommer” och på senare år ”Ida’s sommarvisa” är de sånger jag mest förknippar med avslutningarna. Nu påstår många att det är tradition att göra allt detta, en tradition som jag missat i många år. För att reparera mitt återkommande misstag så har jag via Smule sjungit nationalsången. Ni hör inte min röst bara en gång, jag har sjungit med mig själv gång på gång. Lyssna gärna och sjung med!!! Texten kan nog de flesta utantill eftersom den sjungs så ofta! Själv behövde jag lite hjälp med andra versen av skäl jag redan nämnt.
Jag älskar Sverige, jag älskar mitt modersland och jag älskar människor! Det kan jag säga utan några ytterligare tillägg… Vem du än är, varifrån du än kommer: Sjung Sveriges Nationalsång med mig! Du behöver inte ens vänta tills imorgon! 

Du gamla, Du fria

 

 

 

 

 

 

”Traditioner är en guide inte en fångvaktare”

Ett liv utan vår hund!

Det är vad jag försöker skapa just nu… Ett liv utan min bästa kompis. Det känns väldigt svårt eftersom hon följde varje steg jag tog och blev orolig om hon inte visste var jag var eller var bakom en stängd dörr. Vi hade våra inrutade ritualer vid läggdags, vid frukost och när hon skulle få sina mediciner. Åt henne berättade jag allt! Hon tröstade mig när jag var ledsen och vi busade när jag mådde bra. Hon följde med oss överallt så långt det var möjligt. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket!!! Så mycket så att det känns som att jag ibland tappar luften… Omedvetet kommer jag på mig själv med att leta efter henne här hemma, jag letar efter något som inte längre finns. Oftast är det bara hundmänniskor som förstår dessa känslor fullt ut, andra kan säga att ”det var ju bara en hund” eller ”köp en ny” men så enkelt är det inte. Alla hundar är olika med egna personligheter och sätt att vara. Att skaffa en ny hund i detta skede vore helt enkelt inte rättvist mot valpen. Ofta är sorg en egoistisk känsla och jag erkänner villigt att det är den nog för mig i detta fall. Jag vet att hon har det bättre där hon är nu bland alla gröna ängar och att hon inte lider på något sätt men… Jag gör det! Och jag kommer säkerligen att göra det ett bra tag framöver. Det som tröstar mig mest är att hon har haft ett bra liv i över 13 år. Tyvärr är det inte inte alla hundar som har det. Att skriva av mig underlättar också, det är ett bra sätt för mig att bearbeta sorgen. För det är inte bara en längtan efter det man en gång haft, det är en sorg lika stor som nån annan! Tiragumman, du fattas oss!

R.I.P Tira 2017-05-30 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”En hund är den enda varelsen på jorden som älskar dig mer än sig själv”

Tjoflöjt!

Efter att ha gjort uppehåll i tre år så känns det rätt att blogga lite igen så jag börjar väl lite smått då… Ni får gärna komma med förslag om det finns något speciellt ämne som ni vill att jag ska ge min ocensurerade syn på. Det som är nytt på bloggen är att ni får stå ut med lite annonser. Klicka för guds skull inte på dessa annonser eftersom jag då tjänar några ören och det vore ju katastrof!  

 

”Ersättning utgår” – va nu´rå, får man inga stålar?”

Att våga vara den man är

Det ligger i tiden att må bra, vara lycklig och dessutom se bra ut! Människan har nog aldrig tidigare varit så fokuserad på wellnes som nu, både fysiskt och psykiskt. För det fysiska växer olika dieter fram som svampar ur jorden, nya träningsredskap presenteras som ska fixa din mage på en vecka och universalkrämer för hutlösa priser som ”gör dig tio år yngre” på en månad ödslar mer eller mindre seriösa, högavlönade forskare på att ta fram. Det psykiska ska också tas om hand… Många konsulter för det andliga välmåendet finns att välja mellan och även en hel del ”snabbfix” i form av piller. Piller för att bli gladare, lugnare, piggare, sömnigare, ja till och med intelligentare. Om jag personligen trodde på det sistnämnda så skulle jag med glädje förespråka dessa piller till ett antal personer men det är en helt annan historia.
Själv litar jag allra mest på den inre kraften och möjligheterna vi alla har inom oss själva. Möjligheten att till stor del bestämma själva hur vi ska må, både mentalt och fysiskt. Att dessa två hänger ihop och påverkar varandra finns det väl egentligen inte många som tvivlar på och då gäller det kanske att utnyttja det på bästa sätt?
Jag ser inte tio år yngre ut än vad jag är! Av vilken anledning skulle jag det? Beröm från andra?
Jag skulle behöva gå ner några kilo om jag stirrade mig blind på hur man ”ska” se ut! Jag mår bra i den vikt jag har, varför ska jag banta? Beröm från andra?
Jag deppar ihop ibland och tycker att livet är värdelöst! Men jäklar i min själ vad lycklig jag känner mig sen när den känslan släpper…för det gör den!
Rynkor, ärr och skavanker har jag lite här och där! Jo, jag har fött barn, varit med om olyckshändelser men framförallt levt!
Jag äter det jag tycker är gott! Ja… Varför skulle jag äta det jag tycker är dåligt? Bara jag äter ”fel” med måtta!
Motionen jag får är inbyggd i de vanliga jobb, nöjes och vardagsbestyren! Tar trapporna istället för hissen när det går, promenader med hunden, flänger omkring på jobbet, buggar ibland osv.
Jag använder inga mirakelkrämer för att se bättre ut! Varför skulle jag det när det finns ett alldeles gratis medel för det? Le!

Jag vet faktiskt inte varför jag, just nu, skriver just detta blogginlägg. Jag tror att jag börjar bli less på all denna utseendefixering som förekommer precis överallt och även trycket på att hitta det ultimata välmåendet. Det finns ingen perfekt människa på denna jord och kommer aldrig att finnas heller. Det finns ingen problemfri människa heller och ingen av oss ska nog fastna i inbillningen att alla andra har det mycket bättre. Gör det bästa du kan av ditt liv, dina möjligheter och dina förutsättningar utan att dras med i allt som andra tycker att man ”ska” och allt man ”bör”. Ge dig själv möjligheten att slappna av, vara nöjd med dig själv precis som du är och var övertygad om att du duger. För det gör vi alla! Duger! Det finns ingen, absolut ingen, som har vare sig rättighet eller befogenhet att påstå något annat. Jag är ingen utbildad coach! Jag är inget proffs på livet eller tror mig veta mer än andra. Detta är bara mina tankar och funderingar, precis som det står i min bloggbeskrivning men ändå… Jag hoppas att det duger! 🙂

il_fullxfull.417917658_lkbf

 

 

 

 

 

 

 

Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att man ska njuta av det

Analysera humor är som att dissekera en groda – ingen tycker egentligen om det och grodan dör för det mesta!

Äntligen är julen snart här, förbi och vi kan än en gång lägga den bakom oss. Ju äldre jag blir, ju jobbigare tycker jag att julen är… Inte för det! Det är skönt med ledighet och ha tid att umgås med sina nära och kära. Det är väl egentligen det julen mest borde handla om istället för all denna hysteri med julklappsinköp, matlagning, bakning och annat som vi anser hör julen till.

Nog om det! Alldeles nyss blev jag ”anklagad” av min yngste son igen för att ha dålig humor. Min fråga är: Vad är dålig humor? All humor är väl bra humor så länge den får någon att skratta, som i det här fallet, mig själv. Det började med att han kom till mig, sa att han skulle byta sängkläder men hittade inte de som han vill använda mest. Han vill nämligen inte ha blommiga. Eller rosa. Jag plockade fram åt honom lakan och påslakan varvid han direkt ville gå iväg. Jag sa till honom att vänta för han måste ju ha örngott också. – Örngott, frågade han, är det det man stoppar in kudden i? Jag sträckte fram örngottet till honom och sa: – Ja, testa du att stoppa in täcket i det här! Lycka till! Och så började jag gapflabba direkt för naturligtvis kom bilden upp i min hjärna hur min son förtvivlat och stånkande försöker det omöjliga. Är det dålig humor? Nej, jag tycker det är skitbra humor, sen får andra tycka vad de vill! 🙂

Jag vill också passa på att be om ursäkt för att jag varit/är dålig på att uppdatera bloggen. Jag har själv svårt att tro det men jag har ju faktiskt ett antal följare och er vill jag ju gärna ha kvar! Men så fort inspirationen faller över mig så skriver jag. Jag vill inte att det ska bli så att jag skriver bara för skrivandets skull, det ska kännas bra också. Titta gärna också in på min hemsida som visserligen fortfarande är under uppbyggnad men lite har jag lyckats få upp där ändå. Adressen dit är: http://lingebrand.se
Nu önskar jag er alla allt gott! Vi hörs igen, troligtvis nästa år!

e5274e431f6313ac83690df6420f8534

 

 

 

 

 

 

 

 


”Vem går våra tankar till om julen, lille vän? – Kalle Anka!”

När jag behöver din åsikt skall jag tala om den för dig!

Åsikter är bra! Jag har en massa åsikter om allt och alla och har svårt att hålla tyst, helst om jag tycker annorlunda. Vissa uppskattar att få andra perspektiv på saker och ting och andra tycker att jag ”inte ska tro att jag är nåt”. I vilket fall som helst så är jag glad att människor tycker och tänker olika, vad tråkigt och förutsägbart allt annars skulle vara! Det som är rätt för mig kan vara helt fel för någon annan och det är bara att respektera.
Många gånger har jag tänkt för mig själv: ”Jag förstår inte hur den människan tänker!” Sen har jag fått påminna mig själv om att jag behöver ju inte förstå hur andra människor tänker, bara acceptera deras sätt att hantera problemet, diskussionen eller vad det nu kan handla om.
Dessutom finns det säkert många därute som inte alls förstår sig på mig, mina åsikter eller mitt handlande i många lägen men det behöver dem ju inte heller! Det funkar lika bra för mig ändå!
Alla våra skilda åsikter beror nog, till stor del, också mycket på vad vi varit med om under livet och hur med/motgångar fått oss att se och uppfatta saker på olika sätt.
Jag kan övertalas till att ändra åsikt, det kan jag faktiskt, men då brukar jag säga: ”Min åsikt kan måhända ha ändrats, men inte det faktum att jag har rätt!” Detta givetvis med glimten i ögat för jag är väl ingen besserwisser…….eller???!?
Jag skulle ändå önska att fler vågade säga sina åsikter mer öppet och inte vara så rädda för vad andra tycker och tänker. Åsikter är för en del en sorts sällskapsdjur som ska lämnas hemma IFALL någon är allergisk. Tänker man för mycket på hur andra ska uppfatta det man gör, säger och tänker, då sitter man i ett riktigt fängelse. Tycker jag! 🙂

blocked_large

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Det finns människor som alltid tror att man angriper dem när man säger sin egen åsikt”

 

Vinna eller försvinna? Grattis! Du vann…

Jag har fått en del frågor angående mitt val att dra mig undan all uppmärksamhet en tid framöver och jag skulle gärna vilja klargöra det, trots att jag tidigare bestämt mig att jag inte ska blogga om detta något mer… En del förstår mig helt och fullt, andra anser att då har ju den ”andra sidan” vunnit! I min värld finns det inga vinnare i såna här lägen, och om det fanns, när har man vunnit? Vad vinner man? Är man en stolt vinnare då?
Jag vill inte vara en vinnare i detta spel för jag vill inte ha det faktum att jag, medvetet, gått ut för att bryta ner en annan människa på mitt samvete. Vissa kan nog göra det utan att blinka, men inte jag. Utåt sett så uppfattar nog de flesta mig som kaxig, stor i käften och full av åsikter. Det är sant, sån är jag! Men det innebär inte att jag är elak och vill andra människor illa, inte ens mina ”fiender” vill jag nåt illa, jag vill bara vara ifred!
Jag är ingen ängel och gudarna ska veta att jag också kan snacka ”skit” om jag är på det humöret MEN… Jag hittar inte på en massa lögner om andra människor, utan det jag säger är fakta. Om då negativ fakta är det som klassas som ”skitsnack”, ja, då snackar jag också, precis som de flesta av oss, skit ibland! 😉

most-famous-quotes-about-winner

 

”Pröva att leka ”Omvända Skvaller Leken”. Se hur många bra och snälla saker du kan säga bakom någons rygg”