Archive for Okategoriserade

Vem vet, inte du… ♫◦♫ ♫♪ ♪◦♫

Den största svårigheten med att blogga, helst när man som jag har en ganska personlig blogg där jag delar med mig av mina åsikter och funderingar, är att försöka att undvika att människor i min omgivning ska ta åt sig och känna att ”nu är det mig hon menar”, helst då när jag skriver om något med negativ klang. Det gjorde jag i början men har nu helt slutat med det! Börjar jag tänka så, så finns det helt enkelt ingenting jag kan skriva om längre! Då måste jag inrikta mig på att skriva om till exempel mode, skönhet, idrott eller frimärkssamlande och det vill jag inte alls… Alltid och överallt så kommer det att finnas människor som vänder allting emot sig själva och tror att just de är en sån viktig medelpunkt i mitt liv så att jag, till och med, bloggar om detta. Så kanske det är, men jag förbehåller mig rätten att, i så fall, behålla det för mig själv.
Jag kommer att fortsätta att skriva fritt om det jag tycker och känner, ibland positivt och ibland negativt, och finns det då nån därute som känner sig påhoppad eller träffad så är det ingenting jag varken vill eller kan ta något ansvar för. Ni kan kanske tro att jag menar eller tänker på nåt eller någon speciell men som läsare av min blogg så kan ni aldrig med säkerhet veta! Och det är precis så det ska vara! Den enda som behöver veta med säkerhet är jag själv, och tro mig, det gör jag! 🙂

you-say-bitch-like-its-a-bad-thing

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag är ansvarig för orden jag skriver, inte för hur du tolkar dem”

Tack!

Jag vill säga ett stort TACK till er alla som lägger ner tid på att läsa det jag har på hjärtat. Jag startade denna blogg 2008, bloggade ganska flitigt och fick en hel del återkommande besök. 2010 ledsnade jag och bloggen har, så gott som, bara stått still och samlat damm ända tills min nytändning kom för bara några veckor sedan! Tyvärr försvann över hälften av mina blogginlägg 2010 då jag gick över från blogger till att ha en helt fristående blogg under eget domän. Detta har också gjort att vissa av mina äldre inlägg kan se ”konstiga” ut idag eller ja, ni förstår säkert! Det var nog också en bidragande orsak till att jag då tappade sugen lite!
Men i alla fall! Alldeles nyss så loggade jag in på mitt webbhotells statistiksida och jag blev väldigt glatt överraskad och delar gärna med mig lite av siffrorna jag såg där!
Under april månad har denna blogg haft i snitt 103 besök/dag och 2803 besök hittills under hela månaden. Jämför man med till exempel Blondinbellas blogg så är det ju en fis i rymden men jag jämför inte med någon! Jag trodde att det skulle vara väldigt trögt att få besökare hit överhuvudtaget men den tanken har jag släppt nu. Ni läser ju faktiskt det lilla JAG skriver! 🙂
Ett speciellt och varmt tack ger jag ju givetvis till mina återkommande besökare. Jag har koll på återbesöksfrekvensen, den är hög och över hälften av de som prenumererar (RSS-feed) på bloggen finns i USA. Bättre betyg än så kan jag inte få och så länge ni vill läsa, skriver jag. Tack som fan!!!!

Thank-You2

 

 

 

 

 

 

 

 

 
”Det finns inga oanständiga ämnen, bara oanständiga författare”

My name is Bond…

I morse har jag suttit i en halvtimme och lyssnat på en röst som säger: ”Tack för ditt tålamod! Alla agenter är FORTFARANDE upptagna men dröj kvar så får du tala med första tillgängliga agent”
Däremellan spelades det skränig musik som var en blandning mellan Thin Lizzy, Malena Ernman och Kalle Jularbo.
Kom osökt att tänka på det gamla paret som var på en bank samtidigt som det utsattes för rånförsök. Medans alla andra lade sig skräckslaget på golvet så bröstade sig den gamle mannen och sa med hög, bestämd röst: ”Det är lika bra ni ger upp! Jag är SPECIALAGENT!” Då hördes en ynklig röst som tillhörde hans fru: ”Hjalmar, du är inte specialagent, du är senildement!”

 

Det finns tre perioder i livet: ungdomen, medelåldern och ”vad du ser pigg ut

Tell It Like It Is…

Fladdrade omkring på YouTube och ramlade över denna snyftare som jag lyssnat på många, många gånger i ungdomens dar. Är väl värd att lyssna på igen och visst är det väl alltid bäst att säga som det är vad det än gäller… 🙂

 

Akta dig för halvsanningar – du har kanske fått tag på fel halva

Livet är som ett bankkonto!

Ja, det är faktiskt en bra jämförelse! Vi har många människor runt omkring oss: familj, vänner, arbetskamrater, släkt, bekanta med mera och alla använder sig av mitt livskonto på det ena eller andra sättet! Vissa sätter in medel helt utan baktankar och i överflöd, andra sätter aldrig in nånting utan plockar bara ut när det finns nånting att hämta! Det är dem sistnämnda man ska se upp med för har man för många sådana så blir man bankrutt och då finns det ingenting kvar till de som verkligen gjort sig förtjänt av en hacka!
De flesta förstår nog att jag inte pratar om pengar utan om tid, kärlek, engagemang och så vidare… Känslobanken, helt enkelt! Personligen har jag ganska högt saldo just nu men jag har spärrat kontot och ger bara utdelning till, inte personer som vill ha, utan till personer som förtjänar det!

521894_459739907442056_640059572_n

 

 

 

 

 

 

 

 

Om du blir bjuden så ta emot. Om du blir slagen så spring!

Mining Town Cruisers, Gällivare!

Hemsidan har jag uppdaterat och vill förstås ha många besök… 🙂

Mining Town Cruisers, Gällivare!.

MTC:s filmklipp!

Ris & ros till Fäjsbook!

Jag har blivit en ”Facebookare”! Så är det bara! Den stora fördelen med FB är det enkla sättet att hålla kontakten med dom man inte träffar så ofta och bara det är värt sin vikt i guld. Sen får man ju även veta vad folk bakar, äter till middag, använder för schampo och annat smått och gott. Man får även läsa kärleksförklaringar till make/maka, barn, föräldrar och husdjur. Inget fel med det men jag hoppas att alla uttrycker sin kärlek även ”in real life” och inte bara via Facebook. Själv öser jag kärlek över mina närmaste, varje dag, året om, och jag känner inget behov av att offentliggöra mina innersta känslor via något socialt nätverk. Men, men… Det är naturligtvis upp till var och en!
Jag fascineras också ofta över hur fruktansvärt BRA vissa människor ALLTID verkar ha det. Klämkäckt och underbart! Sedan när man personligen pratar med personen i fråga så kommer inte alls samma positiva vibbar fram. Varför? Vem försöker man lura? Framställer man sitt liv på FB som man skulle VILJA att det var istället för hur det är?
Statusuppdateringar som ofta dyker upp kan vara typ: ”Är på fest, mycket folk och skitskoj” Det första jag tänker på då är om det VERKLIGEN ÄR så jäkla skoj… När jag är på fest och har skitskoj så är begreppet Facebook långt bort och tanken att smita in på toaletten, fiska upp mobiltelefonen och uppdatera min status är lika vanligt förekommande som trähästar pissar på golvet. 🙂
Vad tror/tycker ni? Kommentera gärna, det uppskattas!

”Redan som barn var jag lite tveksam om vem av mig jag skulle vara”