Warning: Use of undefined constant WP_FlashClock_widget - assumed 'WP_FlashClock_widget' (this will throw an Error in a future version of PHP) in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/wp-flash-clock/wp-flashclock.php on line 265 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Warning: count(): Parameter must be an array or an object that implements Countable in /customers/e/5/2/mimmisfunderingar.se/httpd.www/wp-content/plugins/nextgen-gallery/products/photocrati_nextgen/modules/fs/package.module.fs.php on line 263 Vardagsliv | Mimmis funderingar! | Page 3

Archive for Vardagsliv

Fotgängare! Stampa inte i vattenpussarna så ni stänker ner bilarna!

Nu märks det att sommaren kommit för nu har jag svårt att hitta en stund för att blogga varje dag. 🙂 Men det kanske jag inte behöver i och för sig heller! Ni finns nog kvar ändå…
Vi är ute och cruisar med Oldsen så gott som varje dag och för mig är det stunder då jag mår som allra bäst. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad som är så fascinerande men det är en känsla som bara känns helt rätt. Sen har jag lagt märke till att alla ”raggare” med jänkebilar hälsar på varandra trots att vi är helt obekanta, som vilka långtradarchaufförer som helst. Det är lite småkul och skapar en viss minimalistisk gemenskap. Tänk om alla med en Volvo skulle hälsa på varandra, vilket jädra vinkande det skulle bli…
En liten nackdel med att ha en sådan bil är att många verkar tro att det är allmän egendom. De sätter sig bara i bilen och tittar och pillar på allt. Är man utanför en krog eller liknande så kan främmande människor sticka in huvudet genom den öppna rutan och fråga om man kan skjutsa dem hit och dit. Det händer aldrig när jag är ute med ”vanliga” bilen… Men, men, det är I-landsproblem och inte så mycket att surra om men lite underligt är det, och vänliga som de raggare vi är, så visst skjutsar vi folk lite då och nu!

KONICA MINOLTA DIGITAL CAMERA

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”En amerikansk bil går att bygga på två sätt: rätt sätt eller fel sätt. En Saab går att bygga på 27 sätt: ett av dem är rätt”
 

Mimmi är inte Pigg! ;)

Imorgon ska jag på besiktning hos farbror Doktorn eftersom jag inte känt mig riktigt pigg på sista tiden… Jag minns när jag gjorde det senast, det är ganska länge sen eftersom jag brukar vara dålig på att besöka doktorn, men han kom i alla fall på att han skulle göra en genomgång av mina tuttar. Han tyckte att jag var i den åldern och dessutom har min mamma haft bröstcancer så, so far so good… Jag klädde av mig på överkroppen och han började klämma och känna. Han höll på ett bra tag men återkom hela tiden till ett visst ställe och sa sedan att han tyckte att han kände något ovanligt där. Han föreslog att jag så fort som möjligt skulle beställa tid för mammografi men jag sa att det inte var någon fara, jag visste redan att jag skulle dit om två månader.
Eftersom jag alltid ska skämta, trots att det kan handla om allvarligare saker, så kunde jag inte låta bli att säga: – Men en sak ska ni läkare ha klart för er! Om det är så att jag måste operera bort ett bröst så får ni, för jämviktens skull, flytta det andra till mitten!
Det är enda gången jag hört ett så hjärtligt skratt komma från en läkare under ett besök där!
PS! Det fanns inga konstigheter i tutten… 🙂
im-not-a-doctor-but-ill-take-a-look-funny-tshirt300

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Alla som väser har inte astma…

Babblar jag för mycket?

Jag och min sambo röker! Jo, det är dyrt, farligt, ohälsosamt och det där med passiv rökning ska vi bara inte tala om men… Nu är det som det är och jag undanber mig alla förmaningar, jag vet redan det mesta och sluta ska vi, så småningom! I alla fall: I våra kvarter har vi fåglar som röker! Man kan inte lämna längre fimpar ute för då kommer de och tar dom. Jag löser det fruktansvärt stora problemet med att alltid sätta en glaskupa över askkoppen och det fungerar suveränt naturligtvis, vad annars?
Idag hittade jag dock en längre fimp på köksbänken som sambon ”glömt” och, som alla rökare säkert redan vet, så är ju fimparna det bästa och det man gärna vill ha. Och den tog jag ju fort som attan…fattas bara…
Efter bara en liten stund kommer sambon bakifrån, lägger armarna runt mig och viskar ömt och skämtsamt i mitt öra:
– Undrar vars min fimp som jag lade på köksbänken tog vägen? Den här gången kan vi nog inte skylla på någon fågel…
Jag svarar minst lika ömt tillbaka: – Jag satsar femhundra spänn på att det är en tjuvaktig skata som tagit den!
Han svarar: – Nååå, inte tror jag att det är nån skata som tagit den. Men en papegoja kanske… 🙂

magnets-i-quit-smoking-yesterday-its-going-very-well

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förr eller senare slutar alla röka

Buuuu!

I mitt barndomshem spökade det. Alla säger det i alla fall, och jag tror dem…
Jag fick lära mig tidigt att om man ser ett ”spöke” så ska man med stark och klar röst säga: GÅ TILLBAKA VARIFRÅN DU KOM! Varpå spöket ska vända på klacken och gå sin väg, om man har tur.
Jag trodde aldrig att jag själv skulle få se ett spöke men en gång, jag var väl i 17-års åldern, stod jag vid köksfönstret hemma hos pappa och skulle hänga upp gardiner. Då kände jag plötsligt att någon stod bakom mig. Jag vände mig sakta om och där stod en gammal man med röda kraftiga glasögon, käpp och lodenrock. Mitt hjärta bultade vilt! Precis så här såg han ut, han som alla sa var vårat spöke…
Vi stod och tittade på varandra i några sekunder, sedan tog jag mod till mig och sa mycket bestämt: GÅ TILLBAKA VARIFRÅN DU KOM! Och tänka sig… Det fungerade!
Han vände sig om och gick utan ett ord och jag var jättestolt över hur duktigt och modigt jag betett mig med ett livs ”levande” spöke. Wow! Efter bara några minuter kom min pappa, som varit ute i garaget, in och var väldigt upprörd: – Vad sjutton tar du dig till? Varför kör du ut folk??
Då såg jag en liten farbror som tittade fram över pappas axel, och han såg faktiskt lite rädd ut för MIG. Han var gammal med röda tjocka glasögon, käpp och lodenrock. Det var mitt ”spöke” och hans namn var Oskar. Visst kände jag mig både snopen och skamsen men jag fick i alla fall reda på att i framtiden klarar jag nog av alla spöken. Åtminstone de levande…

am-i-a-ghost

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Ens gamla vänner dyker ibland upp som spöken – och de flesta människor avskyr spöken”

Jag är sällan ledsen! Det är jag glad för…

Vilken härlig dag det har varit idag med både sol ute och inne! Jag har solat, grillat och nu på kvällskvisten har vi cruisat runt lite, ätit mjukglass och nyss tog jag en lång, lång dusch. Tänk vad fort en människa kan känna att man är på den ljusare sidan igen! Inte för att jag har varit på den mörka sidan alls men ett visst obehag har jag känt, ljusgrått kanske på sin höjd… 🙂
Men just nu känns det toppen och det är det som räknas! Jag och sambon satt ute på altanen efter middagen, drack kaffe och småsurrade lite. Jag sa till honom: Nu, precis nu, känner jag ett sånt lugn i både kropp och själ som jag inte gjort sen gud vet när, och inte äter jag mediciner för det heller! 😉
Det är en av de absolut härligaste känslorna som finns och imorgon ska jag känna precis samma sak, det har jag bestämt! Min optimism är på väg tillbaka, det märkte jag eftersom jag kom på mig själv med att fylla i korsordet med bläckpenna!

31525_20130222_205037_happiness_06-vert

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Det svåraste som finns är att vara sig själv och tycka att det duger”

 

Ett mindre roligt inlägg…

Jag har råkat ut för en stalker! Inte en sån som kryper bakom buskarna med en kikare utan av en av mer psykologisk karaktär… En bitter människa som gör allt för att svärta ner mig, ljuger och manipulerar andra människor. Hur ska jag göra för att få ett slut på detta? Finns det någon vänlig själ därute som har nåt bra tips? Hittills har jag bara låtit allt rinna av mig och hållit mig ifrån att ens bemöta alla påhopp och lögner jag hört, men nu börjar jag nå gränsen för vad jag tål!
På senare tid har jag börjat dra mig undan från det jag tidigare engagerat mig i och kommer troligtvis att fortsätta med det, allt bara för att försöka få lite lugn och ro i mitt liv. Jag är ändå glad och tacksam över att jag har stöttande vänner runt omkring mig som jag kan prata med om allt, annars hade jag nog deppat ihop alldeles fruktansvärt mycket!
Jag är också tacksam för alla övriga som faktiskt känner mig någotsånär och inte tror på alla dessa lögner… Till er andra kan jag bara säga en sak! En vacker dag kommer ni att känna er otroligt dumma! Men som tur är, så är det inte mitt problem!

31895_10200570706450853_1624351201_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Förföljelse är åtminstone ett tecken på personligt intresse

 

Den som har tur behöver inget vett!

Förra året, minns jag, hade jag en sån där dag när jag inte alls borde ha klivit upp på morgonen. Det är som att vissa dagar är dömda att misslyckas och allt man gör, stort som smått, blir fel och just denna dag glömmer jag nog aldrig…
Det började egentligen redan dagen innan, då fick jag världens nackspärr. Ni vet säkert själv hur ont det kan göra. Helst när man ”glömmer bort” att man har det och vrider till. Hur som helst, nackspärren gjorde att jag vaknade flera gånger under natten. Varje gång jag rörde mig i sömnen så vaknade jag till av att det gjorde ont. Jag somnade nog inte riktigt ordentligt förrän framåt morgontimmarna.

Väcktes gjorde jag av min mamma som behagade komma och hälsa på kl 07.00 på morgonen.
Hon kom tjoandes in i sovrummet: – Men sover du ännu?? Upp och hoppa! Idag är det fint väder.
Jag lyfte bara huvudet lite från kudden och mumlade: – Hur fan kom du in?
– Dörren var olåst. Upp med dig nu och fixa kaffe till mamma!
Lysande! Sambon låste inte dörren när han for till jobbet på morgonen. Inte för det, nog hade jag släppt in morsan, men hur kul är det och veta att vem som helst kan klampa in när man ligger och sover?
Det var i alla fall bara att stiga upp och fixa kaffet. Det kändes som att jag inte sovit på hundra år minst. Allting gjorde jag mekaniskt och svarade ja på allt hon frågade mig.
Kattis kom strykandes kring mina ben som hon alltid gör på morgonen. Inte för att hon tycker om mig utan för att hon vill ha mat. Jag kollar i skafferiet och, neeej, jag har glömt att köpa kattmat. Vad ska jag då ge? Senapssill? Kaviar? Kanske en hårdbrödsmacka?
Kattis jamade och funderade säkert varför maten aldrig kom på golvet. Efter mycket grävande och letande så hittar jag en burk tonfisk. Det fick duga! Och som tur var så gjorde det det…
Mamma säger: -Klä på dig nu så går vi ut på en promenad. Jag vill vara ute!
-Men snälla mamma… Jag har ju inte ens hunnit dricka kaffe ännu. Gå ut du om du vill.
Hon muttrar något och går ut. Jag tar kaffe och hoppas att jag får sitta en stund i lugn och ro, bläddra i tidningen och få tankarna att klarna.

Jag satt och försökte njuta av morgonkaffet när jag hörde att mamma bankade hårt på altandörren. Hon hade gått till baksidan av huset, sett mina rabarber och ville nu ha en kniv för att skära loss lite till sig själv. Förra året när hon ville ha lite rabarber så tog hon alltihop så med det i åtanke beslutade jag mig för att det bästa är att jag gör henne sällskap…

Hon fick hälften av rabarberskörden och vi gick in igen.
-Nu får du skjutsa hem mig, säger hon.
-Ska JAG?? Jag kan ju knappt vrida på huvudet…
-Men, jag frågade dig för en stund sen och du sa ju att du kunde.
När jag tänkte efter så mindes jag att hon hade frågat mig en hel del och jag mindes också att jag nickat till allt hon sagt, så troligtvis hade hon rätt.
– Om du inte orkar så kanske jag kan stanna tills Roger kommer hem…
-Nej, nej, nästan skriker jag, jag skjutsar hem dig. Det går nog bra, jag ska bara starta diskmaskinen först.

Det var så olyckligt att det inte bara var kattmaten jag glömt att köpa… Maskindiskmedlet var också slut. Äsch, tänkte jag, jag sätter lite vanligt Yes, det funkar säkert! Jag slår i några droppar i maskinen, mamma tittar och säger: -Så där lite?! Nog törs du sätta lite mer!
Och jag gör det. Sätter lite mer…

Diskmaskinen var nu igång och vi gav oss av till mammas äldreboende. Det gick bra trots att det gjorde ordentligt ont i nacken vid alla korsningar.
När jag kom hem igen så var det första jag kände en svag doft av citron. Jag gick in i köket och såg Kattis sitta vid diskmaskinen och nyfiket titta, med huvudet på sned, på ett berg av skum som bara växte och växte. -Helvete! skek jag till och sprang fram och slog av diskmaskinen.
Det var skum överallt… Högar av citronstinkande skum!
Jag kavlade upp ärmarna, hämtade en stor handduk och började försöka få upp eländet.
Doppa, vrid ur, doppa, vrid ur, doppa, vrid ur…
Det kändes som att jag höll på i evigheters evigheter och nacken värkte bara mer och mer.

När jag sedan tyckte att det mesta var borta så var det bara att försöka dra ut diskmaskinen för att se om det runnit vatten över diskmaskinsskyddet. Ni vet ett sånt där golvskydd med kanter som man har under diskmaskinen ifall olyckan skulle vara framme. Som idag t ex…
Vilken tur att vi åtminstone hade ett sånt. Det såg torrt och fint ut bakom diskmaskinen och jag beslöt mig för att rengöra plastskyddet ordentligt nu när diskmaskinen ändå inte stod på det.
Allt blev så småningom klart och jag ställde, eller rättare sagt, knuffade och stånkande tillbaka diskmaskinen, kopplade tillbaka rören, startade den och satte mig ner för att äntligen få det där kaffet i lugn och ro…

Just som jag för kaffekoppen mot munnen så hör jag ett avlägset jamande. -Kattis! Kattis! Kattis, var är du? Kom då! KAATTIIISSS!!! Nu hördes jamandet igen, men varifrån kom det?
Jag slog av diskmaskinen och fortsatte locka på henne. Hon svarade men det tog ändå ett bra tag innan jag kunde lokalisera varifrån ljudet kom. Bakom grytskåpet…
När diskmaskinen var borta från sin plats så hade Kattis, givetvis, passat på att slinka in bakom köksinredning och nu kunde hon inte komma ut. Det var bara att, återigen, skruva loss diskmaskinen från bänken, lossa på rören och dra fram diskmaskinen igen och fram kom en glad och lättad katt som genast hoppade spinnande upp i min famn.
Det gick inte att vara arg, och det hade ju inte hjälpt heller för den delen, men jag var trött och nacken värkte.
Efter ytterligare en halvtimme av stånkande och stönande var den förbaskade maskinen tillbaka på sin plats.
Och kaffet? Ja, det hade kallnat för länge sen…

il_340x270.365303657_as8z

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Den som ler i motgångens stund har redan tänkt ut vem han ska skylla på”

Slutet gott, allting gott!

Ibland måste man som vuxen ha förstånd att inse när det är dags att sluta… Att sluta med något behöver inte nödvändigtvis innebära att man ger upp, ofta kan det bara betyda att man väljer att lägga sin energi på andra saker, saker som kanske ger mer än det tar! Vi kommer nog alla någon gång i livet till dessa vägskäl och det är bara att hoppas att man väljer rätt. Men man får gå på magkänsla och den brukar inte ljuga ofta, inte min i alla fall!
Stänger man en dörr så öppnas oftast en annan och genom den ska man kliva in och förhoppningsvis så blir allt bättre. Har man otur så öppnas kanske bara ett litet källarfönster men det kan vara bra det med!
Jag har i alla fall stängt lite dörrar på senare tid men det är lättare med praktiska saker än med människor. Vissa människor klänger sig fast som läskpapper och ju mer man skakar, desto mer fastnar dem! Så nu har jag slutat skaka också, för det tar alltför mycket energi. Är jag nu så förtjusande så häng kvar ni, jag ska nog klara av er också! 😉

quitting-winners

 

 

 

 

En del människor tror att hålla ut gör en stark – men ibland är det att släppa taget”

Man får ta skeden dit man kommer…

Igår lagade min sambo middag! Det blev köttfärssås och spagetti, en av de få rätter han bemästrar efter att jag gett honom ett antal lektioner. Han stod där som farbror Melker och svingade med olika kryddburkar ovanför grytorna och verkade väldigt trygg i rollen som kock. Sen ser jag honom plötsligt greppa en viss kryddburk och jag skriker:
-STOPP! Vad är det där för krydda? – Inte vet jag, sa han, tittade på burken och svarade: -Spiskummin!
Nog för att det säkert finns många folks därute som sätter spiskummin i köttfärssåsen men jag är definitivt inte en av dem! – Men jisses, säger jag, sätt inte det i såsen för då äter då inte jag!
– Varför inte?, replikerar han, du sätter ju själv i allt möjligt i allting! Jag svarar då bara med en suck: – Kan så vara men…aldrig, aldrig, aldrig spiskummin i köttfärssåsen!
I vår lilla familj så är det så att den enda som ”får” experimentera med kryddor och dylika saker i matlagningsväg är jag själv… Vilket jag, för övrigt, också jämt gör utan större missöden! Resten av skocken måste dock strikt följa angivna recept annars kan det bli så att ingen av oss får så mycket mat i magen just den dagen. Visst uppskattar jag försöken, visst kommer han att få fortsätta laga mat, visst blir det ofta ganska gott men… Nu känner jag att han börjar bli övermodig och ta sig för stora friheter så jag måste nog, för familjens bästa, skärpa till övervakningen i några veckor! 🙂

W-01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”De säger att aptiten växer medan man äter… För min del växer den snabbare när jag inte äter”

Morgonstund har hund i mund…

Vaknade tidigt i morse av solen som lyste mig rakt i ansiktet. Min första reaktion var att svära till och dra täcket över huvudet men sen kom jag ihåg hur mycket jag saknat den gula, varma bollen så jag bestämde mig för att vara glad för att den äntligen hittat till mig. En hund stod också vid sängkanten med huvudet på min mage och gjorde allt för att komma upp i sängen, så mycket som möjligt, utan att passera gränsen. Till saken hör att när hon kom till oss så var hon en obotlig sängliggare och hennes dåvarande husse sa att hon alltid fått göra det och att det nog var försent att lära bort den ovanan från henne eftersom hon, trots allt, var åtta år. Det är aldrig försent kan jag nu konstatera… Hon är aldrig i dubbelsängen nu för tiden, inte ens när hon är ensam hemma! Det jag gjorde var att snickra ihop en egen säng till henne av två gamla fåtöljer, den står i sovrummet och där sover hon som vilken annan bebis som helst. Det är som med småbarn, tar man bort något så får man ersätta det med nåt annat. För hur mycket jag än älskar hunden, så vill jag inte ha ha henne i sängen där jag själv sover, så är det bara…

302172_108867562554513_848239895_n-horz

 

Det är inte alltid jag som går ut med hunden! Vi turas om….varannan gång går hunden ut med mig!