Archive for Arbetslöshet

Indränkt i ketchup…

Jag minns när jag var liten på 60-talet och inte ville äta upp min mat! Mamma sa alltid: ”Ät upp maten! Tänk på de svältande barnen i Biafra”. När jag sen lade mig på kvällen så kunde jag ligga i timtal och försöka klura ut hur det kan komma sig att barnen i Biafra svälter MINDRE av att jag äter upp min mat. Jag hittade aldrig något svar på den frågan då men förstår naturligtvis, nu som vuxen, att det inte var så bokstavligt som jag trodde. Lite senare i livet när mamma fortsatte med samma argument så svarade jag att hon kunde ju lägga maten som jag inte åt upp i en påse, skriva Biafra på den och lägga den i brevlådan. Jag hade även bestämt mig för att börja äta ännu mindre så att de svältande barnen skulle få mer mat. Så lätt tyckte jag som 7-åring att det var att lösa både mitt och Biafras problem. Jag önskar många gånger att jag, nu idag, kunde se på både mina och andras motgångar och funderingar med en 7-årings ögon. Inga större krusiduller och onödigt tänkande, bara själva problemet och ingenting annat! Eller att allt kunde lösas lika lätt som det ibland gör när datorn krånglar, bara att stänga av och slå på igen. Nu är det ju inte så enkelt men samtidigt så är det ju det som är tjusningen med livet ändå.
Denna månad har jag rötmånad. Inte som det är tänkt att vara rötmånad men jag verkar ha tur! Efter en tid som arbetslös och när potentiella arbetsgivare vare sig har tackat för att jag tagit mig tid att ansöka, (jag trycker nämligen på tre, max fyra tangenter för att skicka iväg en), eller ens meddela att jag inte gått vidare i den så kallade processen, så har ketchupeffekten inträffat och jag har helt plötsligt blivit populärare på arbetsmarknaden. Allt verkar nu komma på en gång! Senast idag hade jag en intervju och fick svara på vad jag tycker om att arbeta i grupp. Ärlig som jag är så svarade jag naturligtvis att det är ju bland det bästa sättet att arbeta på. Då kan man ju skylla på någon annan!
Huvudsaken är att jag nu vet med säkerhet att jag har nåt vettigt att göra till hösten och över vintern för det är inte någon jätteskojig tid att vara ”ledig”. Det ska nog förresten ni också vara glada över för risken finns att jag hade skrivit två, eller kanske till och med tre blogginlägg om dagen då. Jag tar nämligen för givet att ni kikar in här med någon som riktar en pistol mot ert huvud… 🙂
Idag fick jag ju även ett celebert besök från ett religiöst samfund. De frågade mig om jag funnit Jesus. Jag stod bara som ett levande frågetecken och sa: Va??? Jag visste inte ens att han var försvunnen!

7e192ae24a13ef39d20dd567214ca501

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Problemet brukar vara att om man inte riskerar någonting så riskerar man ännu mer” 

Det svåraste är inte att göra sin plikt utan att veta var den finns….

Jag sitter och läser platsannonser och tanken slår mig, åter igen, vilka motsägelsefulla och ibland nästan omöjliga önskemål arbetsgivare kan ha… ”Gärna yngre sökanden med adekvat utbildning och några års arbetslivserfarenhet”, ”Vi söker dig som tidigare arbetat inom detta område i några år men det är inget krav”, ”Eftersom vi arbetar för en jämnare könsfördelning på arbetsplatsen så välkomnar vi kvinnliga och manliga sökanden” och så vidare. Lite förvirrande kan det vara ibland att veta om det är nånting för mig eller inte! Yngre sökanden? Var går gränsen? Helst med utbildning och några års arbetslivserfarenhet, hur ung är man då? Vi välkomnar kvinnliga och manliga sökanden! Ja, finns det nåt tredje kön? Varför inte bara skriva ”alla”?
Den absolut bästa platsannonsen för mig skulle nog låta ungefär så här:
”Vi tar tacksamt emot ansökningar från något äldre kvinnliga sökanden som gjort bort tiden med vård av barn och har arbetslivserfarenhet från många olika arbetsområden. Du bör ha en positiv attityd men vi är ett företag som förstår att människor inte är robotar så är du någon gång på dåligt humör så är det inget hinder. Vi uppskattar också lojalitet och öppenhjärtlighet men framförallt humor. Vi strävar efter en ojämnare blandning av personligheter på arbetsplatsen så därför välkomnar vi ansökningar även från dig som inte anses vara perfekt”

88-114

 

 

 

 

 

 

 

Den som gräver en grop åt andra skall ha avtalsenlig lön

Allt ska man göra själv!

Till hösten hoppas jag att min arbetslöshet är över och att jag är min egen chef…en gång till! Vissa frågetecken finns fortfarande och helt övertygad känner jag mig inte att det är den rätta vägen men samtidigt så kan jag inte gå omkring och vänta på att någon vänlig själ ska anställa mig utan får väl ta tag i den frågan själv. Om det blir så, så kommer företaget att syssla med originalframställning av logotyper, annonser, webbsidor och annan marknadsföring. Fördelen med detta är ju att man inte är geografiskt bunden och det tackar vi den moderna tekniken för. Det ultimata för mig vore att både arbeta ”som vanligt”, helst 50-75%, och samtidigt ha företaget på sidan om, så har ni förslag på lediga arbeten där jag skulle kunna passa in så hojta gärna till! Naturligtvis kan ni också, redan nu, hojta till om ni tror att ni kommer att behöva det eventuella företagets tjänster i framtiden. Då sätter jag nog in en högre växel…
Jag kommer att lägga upp en slideshow här på bloggen med arbeten som jag gjort, och den kommer att fyllas på eftersom. Måste ju få göra lite reklam för mig själv på min egen blogg, inte sant? 🙂

act_like_a_lady_think_like_a_boss_xo-140908

 

 

 

 

 

Vad är det jag har tänkt göra affärer med? Åh, det är ganska enkelt, det är med andras pengar

Arbetslös men inte värdelös!

Jag bor i en kommun där det verkar vara hopplöst att få ett jobb! Visserligen har jag både åldern och genren jag vill arbeta inom emot mig men ändå…jag har det senaste året sökt allt i alla genrer men utan framgång. Att bo i ett mindre samhälle har den nackdelen att man måste nästan ha ett stort kontaktnät eller stor släkt, har man båda så är lyckan gjord. Själv har jag varken det ena eller andra utan får helt enkelt lita på mig själv!
Tro nu inte att jag låter mig nedslås av det! Jag tar det inte personligt alls och det tackar jag åren vi bodde i Västmanland för. DÄR om nånstans trodde jag att det verkligen skulle vara svårt att ta sig fram med flera hundra sökanden på varje ledigt arbete, närmaste stad Uppsala då, men döm om min förvåning när jag blev kallad till anställningsintervju på vartenda arbete jag sökte! Jag fick till och med tacka nej till ett för att jag tackat ja till ett annat! Lustigt egentligen hur man kan vara så attraktiv på ett ställe men helt ointressant på ett annat!
Jag börjar nu närma mig den punkten när jag kommer att bli, genom ekonomisk ”utpressning”, tvingad att få ett jobb. Får jag inget jobb inom ett visst datum så blir jag straffad precis som om jag själv valt,, av lathet, att ”gå hemma”. Yippie, säger jag till det oerhört rättvisa systemet!
Just nu har jag två val! Flytta eller starta eget… Vilket av dessa det blir vet jag inte ännu men jag har en månad kvar att fundera på. Kanske bäst att spela säkert och välja båda två? Men på nåt sätt löser det sig…det har det alltid gjort! 🙂

Arbete är det obehag man underkastar sig för att slippa annat obehag

 

Skärp er arbetsgivare!

Jag vet att det kan bli tjatigt men jag måste bara få ösa galla över vissa potentiella arbetsgivare igen! Jag tog kontakt med en kvinnlig  personalansvarig på ett medelstort företag och jag framförde min önskan att få arbeta eller praktisera just där. Först lät hon inte alls intresserad men bad mig återkomma dagen efter eftersom hon var lite upptagen just då. Morgondagen kom och jag ringde upp igen… Den här gången lät hon mycket mer intresserad och sa att hon funderat och att det skulle nog kanske behövas en till, i alla fall vissa helger + extraarbete. Jag tyckte att det lät intressant och vi bestämde oss för att träffas hos min jobbcoach veckan därpå. I god tid till mötet så infinner jag mig hos coachen och vi väntar, väntar och väntar… När vi blivit less på att vänta så väntar vi en stund till. Coachen ringer upp damen i fråga och hon svarar: – Oj, jag har glömt… Jag tar luren och talar med henne igen och vi kommer överens om att vi behöver ju inte träffas alla tre utan jag kan komma och träffa henne på arbetsplatsen i fråga. Hon vill att jag ringer henne veckan därpå så att vi kan komma överens om en tid. Naturligtvis så ringer jag och den här gången vill hon att jag ringer under mellandagarna eftersom det är så mycket helger i vägen. Mellandagarna kommer och jag ringer… Den här gången vill hon att jag ringer efter alla helger dvs efter nyår och trettondagshelgen. Det här samtalet varar dock i 45 minuter och hon är mycket positiv till att jag eventuellt ska börja hos dom. Jag känner ändå att det är bättre att hon ringer upp mig när det passar henne eftersom det aldrig verkar vara någon bra tidpunkt när jag ringer. Vi bestämmer oss för att bollen nu ligger hos henne och att hon ringer mig efter alla helger. Hon understryker att hon kommer att ringa mig ”redan” på söndagen, den 10 december.
Här sitter jag nu! Tror ni att hon har ringt? Hahaha, tillåt mig småle!
Jag tycker verkligen att arbetsgivare nu borde börja gå utbildningar om hur man behandlar arbetssökanden, ja medmänniskor överhuvudtaget. Vi som är arbetslösa ska ”drillas” och lära oss intervjuteknik, cv:s ska gås igenom för att eventuella fel ska finnas och vi ska vara på hugget och aldrig tappa motivationen. Hur f-n kan man låta bli att tappa motivationen? Tyvärr, så finns det mååånga fler arbetsgivare som är som den jag just beskrivit och det är beklämmande. Säg ett rakt nej direkt istället för att bolla med andra. Det är mycket mer reko och schysst gentemot alla och, inte att förglömma, ni har väl också ett rykte att tänka på?

”Den som sticker huvudet i busken skyltar med sjärten”

Tomtejobb!

Jag sitter nästan och väntar på att Arbetsförmedlingen ska höra av sig och erbjuda mig tomtejobb. Jag läste nämligen på Metro att arbetslösa kan tvingas att jobba som tomtar i år… Haha, jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Hoo hoo, finns det några snälla barn här? Till våren får man väl jobba som påskkärring då, eller?
Artikeln jag skriver om finns att läsa här.

Tre stadier i en arbetslös individs liv:

1. Han tror på tomten
2. Han tror inte på tomten
3. Han ÄR tomten

Beroendeframkallande…

Igår tittade jag på Lyxfällan och häpnade över hur mycket pengar pojkstackarn spelat bort. Beroende och missbruk kan ta alla möjliga olika skepnader såsom alkohol, droger, spel, köphysteri mm. Mycket fällor och snårstigar finns det i vår Herres hage och håller man inte ögonen på vägen och fokuserar mot målet så kan man lätt slinta ner i diket. Det som dock förvånade mig mycket var att efter programmet så kom reklamen från ”Sverigeautomaten – Svenska spelautomater på nätet”… Verkar det genomtänkt? Det kändes verkligen konstigt, minst sagt, att först bli upplyst om hur spelberoendet kan slå sina klor djupt i en och sen i nästa minut se reklam som uppmuntrar till spel. Verkligen motsägelsefullt!

Jag vill också göra ett förtydligande angående praktikanter och praktikplatser som jag skrivit om tidigare. Man kan lätt få för sig att jag är helt emot ”praktiklösningar” men så är inte fallet alls! Om jag som arbetslös är nyfiken på olika yrken och vill prova på så är praktik, under kortare period, en ypperlig lösning. Om en potentiell arbetsgivare vill kolla om man ”passar in” och klarar dom eventuellt kommande arbetsuppgifterna så känns även då en praktikplats helt Ok för min del, även då under en kortare period.
Det jag tycker är negativt är när arbetsgivare utnyttjar praktikanter som gratis arbetskraft. Det vill säga när arbetsgivaren ställer krav och delar ut arbetsuppgifter som till vilken anställd som helst. Jag tror inte på att man som praktikant ska ”ta upp någon plats” eller fylla något tomrum. Tomrummen ska arbetsgivaren fylla med anställda och inte med praktikanter. Så anser i alla fall jag… Dessutom tror jag att praktikanter kan vara beroendeframkallande. =)

”Fattigdomen är ingen skam, men den är förbaskat obekväm”

Tack, men nej tack!

Jag sitter och går igenom vilka arbeten jag sökt på senaste tiden… Det märks verkligen att det är arbetsgivarens marknad nu för jag har inte fått ett enda svar någonstans ifrån. Vi arbetssökande kanske blivit så många att arbetsgivarna inte har tid att tacka för visat intresse? Ja, inte vet jag, men nonchalant tycker jag att det är! Om jag hade eget företag och människor visade sitt intresse av att tillägna en stor del av deras liv för att arbeta hos just mig så visst fasen skulle jag tacka dom. Fattas bara annat… Konstigt att dom inte tänker på sin egen image?
För bara några år sedan så fick man besked av dom flesta. Först att dom mottagit ansökan och sedan det slutgiltiga beskedet. Det skedde oftast med den vanliga postgången. Ni minns väl dom där vita, fyrkantiga sakerna som man slickade på baksidan? Kuvert tror jag det kallades… I dagens teknik-värld borde det ju fungera smidigare, men det är klart – smidigast är kanske att inte svara alls men jag personligen föredrar ett rakt och ärligt: Tack, men nej tack, istället för att tigas ihjäl.

tired

Usch, vad trött jag blir…

” Det har varit dött länge, men nu börjar det bli liv och rörelse, Gud ske lov, sa dödgrävaren då koleran kom”

Coachning pågår…

Nu har jag träffat min jobb-coach för första gången, och rent personligt, var det en positiv upplevelse. Hon är en jättehärlig människa som det är lätt att prata med om allt! Däremot så är jag fortfarande skepsis till själva coachandet…. Jag menar att det är nog jättebra för dom arbetslösa som ”fastnar” och isolerar sig men jag tror inte att ALLA behöver en coach.
Hon frågade mig om jag var intresserad av att gå på studiebesök på olika företag. Och visst är jag det, men i så fall föredrar jag att göra det ensam. Herrejisses, jag är 40+++ och behöver inte ledsagas runt som en ja, jag vet inte vad. Eller…?
Nuförtiden är det så populärt med olika sorters coacher. Det finns livs-coacher, viktminsknings-coacher, kost-coacher, jobb-coacher, sluta röka-coacher m.m m.m. Vad har hänt med vanliga VÄNNER? Dom är dom bästa coacherna av alla och har fungerat i alla tider. Är det så att vi inte har tid med varandra längre eller är alla dessa coacher, som växer som svampar i skogen, ett lyckosamt sätt att producera fler arbetstillfällen? Arbetstillfällen som baserar sig på andras ”olycka”? Om alla arbetslösa, rökare, överviktiga och deprimerade människor får en egen coach ja, då är problemet med arbetslösheten löst. Så enkelt är det!

”Tapperhet är mitt valspråk, sa polisen, slogs med lyktstolpen”

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Sajttoppen bloggstarts Topplista



Jag ska få en jobbcoach!!

Snart är det slut på arbetslösheten för Mimmi ska få en jobb-coach! Tillsammans ska vi gå igenom mitt CV för att hitta eventuella fel eller oklarheter som jag skrivit. Sedan ska vi praktisera lite intervju-teknik. Inte för att jag blivit kallad till någon intervju dom senaste tre åren men man kan aldrig vara nog förberedd…
Sedan ska vi försöka hitta en praktikplats. Det borde inte vara så svårt för vilken arbetsgivare är så dum så dom tackar nej till gratis arbetskraft? Jag törs inte ens tänka på hur många praktikplatser jag haft genom åren, alla med förvissningen om att det eventuellt kan leda till anställning. Nu har ingen av dessa platser lett till någon anställning och själv blev man ersatt av en annan praktikant som i sin tur blir ersatt av någon annan osv osv.
Arbetsmarknaden idag är en jäkla cirkus, helst om man bor i ett mindre samhälle som jag gör.
Nu dryper detta inlägg av skruvad ironi men visst, jag ska ge jobb-coachen en chans, trots att det inte är JAG som måste bearbetas utan arbetsmarknaden.

”Det finns ingenting så meningslöst som ett kompetent utförande av det som inte borde utföras alls”

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Sajttoppen bloggstarts Topplista