Archive for Barn och familj

Just saying…

Män är ganska formbara! När vi köpte huset för ett antal år sedan så hade den tidigare ägaren gjort om ett av garagen till tvättstuga vilket jag inte var så förtjust i. Jag ville att vi skulle bygga ut huset med en heltäckt förstukvist och på så sätt flytta den dåvarande entrén som var i ekonomidelen. På det viset skulle det frigöras plats, tvättstugan kunde flyttas och dubbelgaraget återställas. Sambon sa blankt NEJ! Han skulle minsann INTE börja bygga någon förstukvist, det var alldeles för besvärligt och jobbigt. Vi har haft en förstukvist i fem år nu! Just saying…
För femton år sedan kom jag på att jag ville ha en borzoi. Det är en stor hundras, går även under namnet rysk vinthund. Sambon sa blankt NEJ! Den hundrasen är alldeles för stor och besvärlig! Skaffar du en sån så flyttar jag! Vi hade TVÅ borzoier i totalt 14 år. Just saying…
I samma hus som jag berättade om tidigare skulle köket bytas ut. Sambon ville ha inredningen i körsbär, jag ville ha ett ”raggarkök” i en röd högblank färg. Sambon sa blankt NEJ! Man blir less på det röda och det blir jobbigt att hålla rent. Inte har vi blivit less och det är lätt att hålla rent, det högblanka, röda köket som vi haft nu i några år. Just saying…
Jag skulle kunna fortsätta hur länge som helst men det orkar jag inte. Nu kan man lätt tolka det jag just berättat som att det är jag som bestämmer var skåpet ska stå och att sambon är en toffel. Så är det inte!!! Det enda jag gör är att övertala honom om att jag har rätt och ibland kan det ta flera år. Inte med gräl, tjat, skrik eller så, bara en liten förflugen mening då och då samtidigt som det viftas lite extra med ögonfransarna. En stilla, lugn och utdragen hjärntvätt kan man kalla det för. Tro mig tjejer, det fungerar! Nu ska jag till garaget och hjälpa den omtalade sambon! Redan idag så kommer vi att ha ett fullt fungerande dubbelgarage. Just saying…

retro3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Mannen har i första hand fått sitt huvud för att kvinnan ska kunna förvrida det”

Mammas dotter! Ja, det är jag…

Min mamma har varit på besök! Missförstå mig rätt nu, jag älskar henne, men vad slut jag är efter varje besök hon gör! Jag är ju vanligtvis ganska rapp i käften men gentemot henne gör jag ett undantag. Oftast! Jag säger bara jo och amen till allt samtidigt som jag försöker låta bli att bita av mig HELA tungan. Hon får dispens från både min sarkasm och mitt humör för att hon är i en aktningsvärd ålder, en av fördelarna med att bli äldre kanske? Ungefär som våran skattebefriade bil! I vilket fall som helst så klagar hon på allt!
*Dina blommor behöver vatten
*Usch vad fula naglar du har när det flagnat så där. Du måste ta bort och måla om, det ska vara snyggt!
*Varför tvättar du inte och hänger ut nu när det inte regnar?
*Ska du inte klippa dig snart? Du ser ut som ett troll på huvudet!
*Har du inte putsat alla fönster ännu? Herregud, det är ju snart jul!
I den stilen fortsätter det i fem minuter, tio minuter, en kvart. Sen säger hon till mig: ”Snart är det ju augusti och du fyller år. Hur mycket är det du fyller nu? Du vet, mitt minne är ju inte så bra nuförtiden.” , måste jag erkänna, känns det väldigt konstigt att svara: 51!

il_fullxfull.370224960_m463

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Våra barn skall få lära sig att hjälpa till – det fick minsann våra föräldrar göra”

 

Skvallerbyttor!

På morgonsidan låg jag och tänkte på småroliga episoder från när pojkarna var små…
Jag minns när yngsta sonen var ca 4 år och inte kunde säga bokstaven r. Det var lock n´loll och lacingbilal för hela slanten. Jag och min sambo stod ute på altanen och rökte när jag hörde att telefonen ringde. Grabben svarar och jag hör honom säga följande: -Mamma äl inte inne. Hon och pappa hal gått och göka…
Barn kan vara pinsamma också! De säger bara rätt ut vad de tänker och vad de vet.
Vår granne hade precis renoverat köket och jag hade väl nämnt hemma nån gång att jag inte var så förtjust i deras planlösning. Jag och min då, 3-åriga äldsta son, sitter i grannens kök och fikar och naturligtvis så frågar grannen vad jag tycker om hennes nya kök.
Snäll som jag är så kom jag med en vit lögn: – Det blev verkligen jättefint! Ni har verkligen fått till det bra!
Sonen tittar på mig och säger: – Mamma, varför säger du så där?
– Vad då så där? Jag säger bara att deras kök blev fint…
– Men hemma sa du att du aldrig skulle ha gjort som dem och att de förstört hela köket…
– Nämen, nu svamlar du lilla vän, det var inte det här köket jag pratade om. Det var nån annans..
– NEEEJ, gapar sonen vidare, det var visst det här köket du menade…
Jag tittade bara på grannen, lyfte på ögonbrynen och skakade lite på huvudet för att markera att nu pratar ungen i nattmössan… Gissa om jag tyckte att det var kul!

73-203

En kvinna kliver på en buss med sin baby. Chauffören tittar på dem och säger: – Jävlar, det var den fulaste unge jag någonsin har sett. Kvinna blir oerhört förolämpad, drämmer ner pengarna framför chauffören och går och sätter sig längst bak i bussen. Mannen som sitter på sätet bredvid märker att någonting stör kvinnan och frågar henne vad det är för fel.
– Busschauffören förolämpade mig, fnyser hon. 
– Det är ju inte klokt, svarar mannen förstående. Folk med serviceyrken borde verkligen inte förolämpa människor på det sättet.
– Du har rätt, svarar kvinnan, peppad av mannens uppmuntran. Jag tror att jag ska gå fram och ge honom en rejäl utskällning.
– Det låter som en bra idé, svarar mannen, gå du, jag vaktar apan under tiden.

 

Barn är den fattiges rikedom”

 

Mammas pojkar! ♥

Min unge, mitt barn, mitt kött och blod ska åka till NORGE och vara borta i flera nätter!!! Han själv bara småflinar åt mig när jag säger att jag ska fylla hans kontantkort på mobilen så han kan sms:a eller ringa hem minst en gång om dagen! Likadant när han kom hem från skolan idag och hönsmamman redan hade packat en del toalettsaker och annat. Då tittar han bara på mig med ett snett leende och säger: -Mamma….vet du? Jag hade faktiskt kunnat fixa det här själv!
Visst vet jag att han hade fixat det men…ändå… Det känns ”säkrare” när curlingmamman hoppar in och fixar det. Jag menar, så man inte glömmer något!
Att det ska vara så jädrans svårt att släppa taget om sina barn och låta dem göra saker själv! Det är ju ändå då de växer och lär av sina egna misstag. Kanske är det så att jag innerst inne inte vill, på något skruvat egoistiskt sätt, att han ska klara sig helt själv och inte behöva mig på samma sätt längre? Jag vet inte! Nu måste jag i alla fall kila iväg och kolla så han inte glömmer att packa ner lite varmare kläder också….och Alvedon! 😉

26036504065799893_PDpVQ8bU_b

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Gamla tiders mamma som brukade undra var hennes pojke var någonstans har nu ett barnbarn som undrar var hans mamma är”

Man får ta skeden dit man kommer…

Igår lagade min sambo middag! Det blev köttfärssås och spagetti, en av de få rätter han bemästrar efter att jag gett honom ett antal lektioner. Han stod där som farbror Melker och svingade med olika kryddburkar ovanför grytorna och verkade väldigt trygg i rollen som kock. Sen ser jag honom plötsligt greppa en viss kryddburk och jag skriker:
-STOPP! Vad är det där för krydda? – Inte vet jag, sa han, tittade på burken och svarade: -Spiskummin!
Nog för att det säkert finns många folks därute som sätter spiskummin i köttfärssåsen men jag är definitivt inte en av dem! – Men jisses, säger jag, sätt inte det i såsen för då äter då inte jag!
– Varför inte?, replikerar han, du sätter ju själv i allt möjligt i allting! Jag svarar då bara med en suck: – Kan så vara men…aldrig, aldrig, aldrig spiskummin i köttfärssåsen!
I vår lilla familj så är det så att den enda som ”får” experimentera med kryddor och dylika saker i matlagningsväg är jag själv… Vilket jag, för övrigt, också jämt gör utan större missöden! Resten av skocken måste dock strikt följa angivna recept annars kan det bli så att ingen av oss får så mycket mat i magen just den dagen. Visst uppskattar jag försöken, visst kommer han att få fortsätta laga mat, visst blir det ofta ganska gott men… Nu känner jag att han börjar bli övermodig och ta sig för stora friheter så jag måste nog, för familjens bästa, skärpa till övervakningen i några veckor! 🙂

W-01

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”De säger att aptiten växer medan man äter… För min del växer den snabbare när jag inte äter”

Är man tillsammans så är man tillsammans…eller är man inte?

Nu tänker jag skriva om nåt så trist som ekonomi. Ekonomin i förhållanden närmare bestämt… Jag vill poängtera att jag inte tänker på nåt speciellt par utan skriver rent allmänt och om det finns nån som ”tar åt sig” så är det helt upp till var och en.
Jag upphör aldrig att förvånas över par som delar precis allt utom ekonomin! Par som, till och med, lånar pengar av varandra… Detta fenomen begriper jag inte alls och förstår inte syftet för fem öre, så om det finns nån vänlig själ som kan förklara det för mig så blir jag tacksam!
I min lilla värld så ser jag på familjens ekonomi på samma sätt som man driver ett företag! Det ska gå runt och helst också bli pengar över. Både jag och min sambo är chefer och ytterst ansvariga för att familjen ska ha allt vi behöver. Det är trots allt vi som startat detta ”företag” tillsammans! Vem av oss som tjänar mest har ingen betydelse, all inkomst går till familjen. Av logiska skäl så är det sambon som drar in mest pengar i nuläget men det har funnits tider när det varit tvärtom och det har aldrig nånsin varit några diskussioner om det. För oss fungerar det på följande vis: Alla våra inkomster går in på ett gemensamt konto, jag som är ekonomichef, betalar alla räkningar och överskottet delas lika och sätts in på våra privata konton och jag meddelar sambon hur mycket innestående han har. Vi köper fritt det vi själva vill ha men diskuterar sinsemellan om vi vill/måste köpa nåt som är lite dyrare, typ några tusenlappar. Givetvis är det vi fört över på våra privata konton inte ”låsta” till oss själva utan vi överför från den ena till den andra om behovet finns.
För oss fungerar det ypperligt och jag måste säga att vi aldrig haft några problem med detta system och vi behöver varken låna av varandra eller känna att vi är skyldiga varandra nånting! För mig är det solklart att om man kan skaffa barn, köpa hus och bilar tillsammans så kan man även se till att hela familjen lever på samma villkor. Men det är ju bara min åsikt…

 

Att vara fullvuxen innebär att man kan göra som man vill – på sin egen bekostnad

Pappa är bra men…behövs han mest? :)

Jag har en tonåring i huset och jag har nu först börjat förstå min oerhört viktiga roll i detta mindre företag. Mitt viktigaste uppdrag är att ha svar på allt, och då menar jag ALLT!

  • Mamma, vad ska vi äta idag?
  • Mamma, vad är det för vecka nu?
  • Mamma, kan du beställa det där spelet till mig?
  • Mamma, kan du klippa mig imorgon?
  • Mamma, var är ditt VISA-kort?
  • Mamma, kan du fixa så internet slutar krångla?

Och så flyter det på hela dagen lång… Pappan i familjen fick också EN fråga härom dagen:
Pappa, var är mamma?

 

♥ ”Det var en gång en mor som älskade sina barn så högt att hon absolut inte kunde låta dem vara i fred” ♥

Barnens arbetsvillkor!

Har ni någon gång tänkt på vilka ”arbetsvillkor” våra barn lever med egentligen? Dom får lov att finna sig i regler som vi vuxna aldrig skulle acceptera i arbetslivet. Min son, till exempel, går i nionde klass och har långa dagar. Han börjar oftast kl. 08.00 och är hemma vid 16.00. När han kommer hem har han ofta en bunt med läxor. Hur många av er tar jobb med er hem för att göra det på er fritid efter en lång arbetsdag?
När/om han är sjuk så dyker det upp någon klasskamrat med uppgifter som ska göras. För mig är det glasklart; Är man sjuk så är man sjuk och då vilar man upp sig och gör ingenting! Hur skulle vi reagera om vi låg hemma med feber och det dyker det upp en arbetskamrat med arbetsuppgifter? Nej, det förekommer inte i de vuxnas värld. Vi får vara sjuka ifred och dessutom får vi betalt för det!
Just nu är skolklassen ute på fjällvandring och blir borta i tre dagar. För det ”får” dom kompledigt på fredag… Hade det varit i de vuxnas arbetsliv så skulle det kompenseras med det tredubbla, dessutom skulle vi insistera på olika ersättningar i form av traktamenten och dylikt.
Heder åt våra skolungdomar! Dom gör ett bra jobb och kommer förhoppningsvis att uppskatta arbetslivet senare i livet.


”Skolan är inte livet, och livet inrättar sig inte efter skolan. Det är skolan som ska inrätta sig efter livet”


Vi och våra barn…

Just nu pågår en debatt om huruvida skiftarbetande föräldrar får lämna sina barn på dagis under sina arbetsfria veckor. För mig ter sig diskussionen underlig eftersom jag tycker att det är självklart att vi ska umgås med våra barn så mycket det bara går. Vi har väl ändå inte skaffat barn för att samhället ska ta hand om dem?
Som vanligt så finns det ju alltid undantag… Arbetslösa föräldrar till exempel får ha sina barn på dagis nån timme om dagen och det kan många gånger vara rätt beslut för barnets skull, inte för att föräldrarna ska få vara barnlediga. Barn behöver komma ut och umgås med andra barn i olika miljöer. Men, jag vidhåller, jobbar man skift och har barnomsorg så låt barnet också få njuta av den lediga veckan tillsammans med föräldern. Tiden, och helst småbarnstiden, går så himla fort och plötsligt så är dom inte barn längre. Tro mig, jag vet… 🙂

Här följer lite småkul sagt av just barn:
* En mormor är en som hela släkten har kommit ut genom. Då är det väl inte så konstigt att hon är lite sladdrig i skinnet.  – Kristina 7 år –
*
Kvinnor består av äggstockar och så tänker de mer.  – Siri 6 år
* Det finns många sorters hud. Förhud är till exempel huden som man har framtill medan bakhuden är huden som man har på baken.  – Therese 6 år
* Om man öppnar ögonen och det är alldeles svart, då är man medvetslös.  – Hilda 7 år
* Farmor tycker inte om att sola topless. Det är för att hennes toppar har blivit lösaktiga. – Stina 6 år
* Negrer har svart hud, men det är inte fint att säga högt. – Görel 6 år –

” Jag får tacka alla som hjälpt till, sa flickan på barndopet ”

Att röra sig ute…

Snart fyller min yngsta son 13 år och i vanlig ordning så frågar jag honom om det finns något speciellt han önskar sig. Svaret blir, också det i vanlig ordning, ett antal olika spel både till Wii och datorn.
– Men snälla, kan du inte önska dig nåt annat nångång? En ordentlig skateboard? Vad säger du om det?
– Nej, jag är så dåligt på sånt. Det vill jag inte ha…
– Men varför inte? Du kommer ju att lära dig! Alla är vi barn i början… Jag vill att du ska vara mer ute och röra på dig och inte bara sitta inne och spela en massa spel.
– Hmmm, jaha… Men då vet jag precis vad ni kan köpa åt mig!
Jag lyser upp av iver. ÄNTLIGEN kanske det kommer ett förslag på någon form av ute-aktivitet!
– Vad vill du ha? Berätta!
– En HÄNGMATTA!
Så var det med det…

Gör mig glad! Rösta på bloggen:

Sajttoppen bloggstarts Topplista