Archive for Reflektioner

Ett liv utan vår hund!

Det är vad jag försöker skapa just nu… Ett liv utan min bästa kompis. Det känns väldigt svårt eftersom hon följde varje steg jag tog och blev orolig om hon inte visste var jag var eller var bakom en stängd dörr. Vi hade våra inrutade ritualer vid läggdags, vid frukost och när hon skulle få sina mediciner. Åt henne berättade jag allt! Hon tröstade mig när jag var ledsen och vi busade när jag mådde bra. Hon följde med oss överallt så långt det var möjligt. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket!!! Så mycket så att det känns som att jag ibland tappar luften… Omedvetet kommer jag på mig själv med att leta efter henne här hemma, jag letar efter något som inte längre finns. Oftast är det bara hundmänniskor som förstår dessa känslor fullt ut, andra kan säga att ”det var ju bara en hund” eller ”köp en ny” men så enkelt är det inte. Alla hundar är olika med egna personligheter och sätt att vara. Att skaffa en ny hund i detta skede vore helt enkelt inte rättvist mot valpen. Ofta är sorg en egoistisk känsla och jag erkänner villigt att det är den nog för mig i detta fall. Jag vet att hon har det bättre där hon är nu bland alla gröna ängar och att hon inte lider på något sätt men… Jag gör det! Och jag kommer säkerligen att göra det ett bra tag framöver. Det som tröstar mig mest är att hon har haft ett bra liv i över 13 år. Tyvärr är det inte inte alla hundar som har det. Att skriva av mig underlättar också, det är ett bra sätt för mig att bearbeta sorgen. För det är inte bara en längtan efter det man en gång haft, det är en sorg lika stor som nån annan! Tiragumman, du fattas oss!

R.I.P Tira 2017-05-30 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”En hund är den enda varelsen på jorden som älskar dig mer än sig själv”

Min förbannade skyldighet…igen!

I år är det riksdagsval och jag har nog aldrig varit mer kluven än jag är nu. Jag har läst partiprogram, funderat och kliat mig på huvudet men ingenting känns riktigt genuint. Jag har lyckats bestämma mig för några som jag INTE vill lägga min röst på men ändå finns det en hel drös kvar som jag måste välja mellan. För första gången har också tanken slagit mig att jag struntar i att rösta överhuvudtaget men genast hör jag rösten som säger: ”Det är inte bara din rättighet att rösta, det är din förbannade skyldighet!” Tyvärr, hör jag ju inte till de människorna som alltid, precis alltid, röstar på samma parti gång efter gång. Ibland har jag frågat dessa människor varför dom gör det och oftast blir svaret: ”Jag vet inte! För att jag alltid har gjort det!”
Riktigt så lätt har jag inte gjort det för mig… Tiderna förändras, världen förändras, förutsättningarna förändras och med dessa förändringar förändras även politiken. Det som var självklart för trettio år sen är inte det idag och allt känns långtifrån lika ”enkelt”. Därför förändras även mitt tankesätt och vart fjärde år gör jag likadant, läser partiprogram och försöker hitta det som känns rätt för mig och det jag tror på. Det har jag inte lyckats hitta i år! Kanske blir det att jag singlar slant eller kör Ole, Dole, Doff-metoden? För rösta ska jag! Om inte annat så för att försöka hjälpa till att de som jag inte vill ska vinna valet inte gör det.

quote-of-the-day-LIFE-QUOTE-OF-THE-DAY-Life-is-the-sum-of-all-your-choices

 

 

 

 

 

 

 

Det är trist att alla som egentligen begriper hur landet ska skötas jobbar som taxichaufförer, säljare och frisörer

Lik i lasten lockar råttorna ombord!

Jag får ofta frågan om varför jag bloggar. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt. Jag har alltid gillat att skriva och att uttrycka mig i text, att träna mig själv sig i att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Säga vad man vill, nu struntar jag både i jantelag och avundsjuka, men det är en konst som inte så många behärskar…tyvärr… Att blogga och att skriva ut sina funderingar offentligt är inte alltid positivt, tvärtom så får jag ofta mer ris än ros. Oftast handlar det om människor som på något sätt känner sig träffade och upplever att det är just dom jag skriver om trots att jag aldrig nånsin pekar ut någon eller något med namn. Det verkar vara mer accepterat att människor får prata och sprida rykten vitt och brett om namngivna personer än att jag ”får” skriva om anonyma människor. Dubbelmoralen är både kolossalt hög och snedvriden bland vissa (OBS! icke namngivna) personer. Jag har många gånger försökt att förklara att om någon tar åt sig eller känner sig påhoppad av det jag skriver så är det en känsla som den personen själv skapar i sitt eget medvetande, kanske för att den personen är ”skyldig” eller känner igen sig själv, vad vet jag? Men det jag däremot vet är att INGEN kan med säkerhet säga vem eller vad jag menar, den enda som verkligen vet det är jag själv och jag har all rätt att också behålla det på precis det viset. Jag vill även poängtera att läsning av min blogg är helt frivilligt! Kan inte förstå mig på människor som regelbundet besöker min blogg och retar sig på precis allt jag skriver. Vad gör ni då här? Självplågeri?
Sen kommer då det positiva, det som gör att det är ännu roligare att skriva! Människor som uttrycker sitt gillande i form av gulliga meddelanden, kommentarer på Facebook och som framförallt inte ”skäms” för att dom läser min blogg och, till och med, gillar den. Människor som INTE tänker att jag ”inte ska tro att jag är nåt”. För jag är faktiskt nåt! Precis som du… Oavsett om du är den missunnsamma, avundsjuka typen eller den glade, påhejande, uppmuntrande typen så är vi alla nåt och det är vi själva som bestämmer vad! Jag har bestämt mig vad jag vill vara! Har du?

jealousy-disease

 

 

 

 

 

 

”När du uppfattat tanken bakom orden, glöm orden så att de inte skymmer tanken”

Prinsessan på ärten!

Det här inlägget skriver jag för att en av mina vänner på Facebook tog upp ämnet och det väckte många tankar och funderingar inom mig… Det handlar om att visa glädje och att vara positiv och om hur andra människor reagerar när man är det. Jag känner igen mig själv i mycket av det hon skrev för att jag själv är väldigt humoristisk och väljer oftast att se saker så positivt som möjligt. Det vet jag, sticker i ögonen på en del andra människor och många kan bli irriterade över andras positivism. Jag gjorde ett helt ovetenskapligt ”test” på FB för några år sedan och skrev i min status att jag hade en fullständigt olidlig huvudvärk… Den statusen fick mer gilla-markeringar än någon annan av mina positivare inlägg och jag kunde inte låta bli att undra: Varför blev det så? Varför trycker man ens på gilla-knappen när någon skriver att man är sjuk?
Att vara glad och positiv är ingenting man får gratis, det är något man medvetet VÄLJER att vara! Lika väl som man kan välja att vara avundsjuk, missunnsam, sur och grinig… Att försöka vara positiv och sprida glädje omkring sig betyder inte att man har ett bekymmerslöst liv eller inte har sina egna hjärnspöken att slåss mot, det betyder bara att bekymren och alla spöken blir lättare att bekämpa med en positiv livssyn. Framförallt så blir livet roligare att leva, för alla!
Tro mig, jag har inte glidit igenom mitt liv på en räkmacka och gör det fortfarande inte men jag tänker inte låta alla mina motgångar göra mig till en bitter, missunnsam människa. Jag VÄLJER att vara glad och det behöver inte du eller någon annan vara avundsjuk över… Du har själv precis lika stora möjligheter att välja samma sak!

”Om du vill vara lycklig, så bli det”

happiness-quotes-22

 

 

Smörkniven jag aldrig gjorde…

Idag fick jag en väldigt bra komplimang av min sambo! Det som var bra var att den sas helt ovetande om att det var mig han berömde. Jag håller nämligen på att renovera en mellanstor, gammal trälåda med insats och delar av den ligger lite här och där i hemmet. Även på köksbordet! Vi sitter och äter, han tittar på den nymålade insatsen och säger: – Nog var det som ett mer gediget hantverk förr i tiden! Jag tittade på den i morse och allt är så ordentligt gjort. – Vaa?, utbrister jag, tycker du verkligen det? – Jo, svarar han, det tycker jag. – Vad roligt att du tycker det, säger jag, den här lådan har jag nämligen gjort i slöjden när jag gick i fyran! Just då kommer sonen in och säger: – Va? Är det sant? I fyran fick vi göra smörknivar!
Sanningen är att det är alldeles sant! Jag var envis redan som barn och vägrade att göra ljusstakar och smörknivar. När jag gick i femman så bestämdes det att alla skulle svarva varsin ljusstake, men jag satte mig på tvären. Jag skulle absolut INTE göra någon ljusstake. Läraren, eller magistern som vi sa då, frågade vad jag ville göra. Till saken hör att jag då hade en lillasyster hemma som var två år gammal och jag ville göra något till henne. Jag hade bestämt mig för att hon skulle ha en alldeles egen gunghäst, en riktig som man kunde sitta och gunga på… – Men du måste ju förstå att du inte kan göra en gunghäst, lirkade magistern med mig. Du kommer inte att hinna få den färdig innan terminen är slut. – Ja, men då gör jag ingenting, kontrade jag.
För att göra en lång historia kort så fick min lillasyster en alldeles egen gunghäst. En riktig som gick alldeles utmärkt att gunga på. Jag önskar att jag haft den kvar idag, det hade varit ett roligt minne från en rolig tid. För hur kul är en smörkniv egentligen?

images

 

 

 

 

 

 

 

 

”Nästan alla män föredrar en kvinna som de kan äta sig mätta hos framför en kvinna som kan snickra gunghästar… Eller?…”

 

Det gäller att ha mod att fortsätta vara den man är!

Jag ber om ursäkt för att:

  • jag är frispråkig och alltid säger vad jag tycker
  • jag slåss för det jag tror på
  • jag oftast är flamsig men jävligt seriös när det gäller
  • jag skyddar mina nära och kära med näbbar och klor
  • jag vill att alla ska förstå hur jag känner
  • jag aldrig tar skit från någon
  • jag ibland tänker på mig själv och gör det som är bäst för MIG
  • jag inte löser problem med att sopa det under mattan
  • jag inte gillar maffiametoder i det verkliga livet trots att jag gillar filmerna
  • jag slickar inte röv för att ta mig uppåt men tvekar inte för att bita mig nedåt
  • jag har en käft som är snabbare än blixten och ett tangentbord med samma egenskap
  • jag älskar ironi och sarkasm
  • jag är självgående och målinriktad
  • jag hatar när människor totalt saknar sjävinsikt
  • jag älskar att provocera
  • jag skriver vad fasen jag vill på min blogg
  • jag är jag

Oops! Nu när jag läser vad jag själv har skrivit så märker jag att jag utplånar ju nästan hela min personlighet! Jag ber så mycket om ursäkt men alla dessa ovanstående ursäkter måste jag ta tillbaka och det med omedelbar verkan! Det innebär ju även att hela detta blogginlägg blev fullkomligt värdelöst, meningslöst och fullkomligt irrelevant! Det ber jag högaktningsfullt om ursäkt för…

935804_507219396017866_845444914_n

 

 

 

 

 

 

 

 

”Bedöm aldrig något som fördelaktigt för dig själv om du måste bryta ditt ord eller förlora din självaktning för att uppnå det”

 

Varför bara glädjas åt andras skandaler, fixa för fan egna!!!

Det finns fördelar och nackdelar med precis allt! Min syster och jag är väldigt olika till sättet. Om någon skulle komma fram till henne och säga till exempel: ”Fy fasen vad jag tycker att du är helt jäkla blåst i huvudet” så skulle hon förmodligen bara säga ”Jaha” och gå därifrån för att sen elda upp sig hemma och vara förbannad. Jag skulle reagera ganska omedelbart och det skulle säkert komma en hel del sanningar fram från min mun. Oftast sådana som de flesta tycker men ingen vågar säga! Ibland har jag funderat på varför vi har blivit så olika trots att vi vuxit upp i samma hem men sanningen är nog den att våran uppväxt varit helt annorlunda trots det. Hon var den lilla. yngsta snälla medans jag var mitt emellan och ofta fick skulden för sånt jag inte gjort. Jag har fått lära mig att stå upp och försvara mig och det är jag tacksam för! Fördelen med att vara som min syster är att människor törs gå fram till henne och säga mindre behagliga saker, det gör dom inte till mig. Folk väljer att prata bakom ryggen istället! Det sorgliga för dom med det är ju att det inte brukar stanna så länge där, utan jag får ganska snabbt reda på det mesta ändå. Då brukar jag, normalt, inte reagera lika fort utan sparar det bakom örat och tar upp det senare vid ett lämpligt tillfälle. Just nu finns det nog en hel del bakom mina öron men lika glad är jag ändå!
Det är det som jag tycker är lite konstigt med mig nuförtiden… Att jag är lika glad ändå! För bara några månader sedan så hade jag blivit upprörd och förbannad men nu har jag, på riktigt, hittat nån konstig förmåga att strunta i vad människor säger och tycker om mig. Det känns liksom inte viktigt! Dessutom brukar det oftast vara människor med större problem och ”fel” än vad jag har som snackar så jag tycker mest synd om dom istället. Man kan ju inte bli arg och upprörd mot svagare människor, då är man ju inte snäll. Kanske jag äntligen, efter många om och men, börjar bli vuxen? Det känns nästan så! Det enda som verkligen betyder nåt för mig är vad personerna som jag bryr mig om och älskar tycker, tänker och känner. Alla andra är ju faktiskt bara statister i mitt liv, en utfyllnad helt enkelt. Tänk att det skulle ta över 50 år att komma på det och jag är ju inte ens dum!!!
Så är det när till och med en fördel kan vara en bakdel! En sån har jag! Ett decilitermått! 🙂

shit_161006870

 

 

 

 

 


”Det skulle inte finnas några baktalare, om folk slutade lyssna på dem”

Indränkt i ketchup…

Jag minns när jag var liten på 60-talet och inte ville äta upp min mat! Mamma sa alltid: ”Ät upp maten! Tänk på de svältande barnen i Biafra”. När jag sen lade mig på kvällen så kunde jag ligga i timtal och försöka klura ut hur det kan komma sig att barnen i Biafra svälter MINDRE av att jag äter upp min mat. Jag hittade aldrig något svar på den frågan då men förstår naturligtvis, nu som vuxen, att det inte var så bokstavligt som jag trodde. Lite senare i livet när mamma fortsatte med samma argument så svarade jag att hon kunde ju lägga maten som jag inte åt upp i en påse, skriva Biafra på den och lägga den i brevlådan. Jag hade även bestämt mig för att börja äta ännu mindre så att de svältande barnen skulle få mer mat. Så lätt tyckte jag som 7-åring att det var att lösa både mitt och Biafras problem. Jag önskar många gånger att jag, nu idag, kunde se på både mina och andras motgångar och funderingar med en 7-årings ögon. Inga större krusiduller och onödigt tänkande, bara själva problemet och ingenting annat! Eller att allt kunde lösas lika lätt som det ibland gör när datorn krånglar, bara att stänga av och slå på igen. Nu är det ju inte så enkelt men samtidigt så är det ju det som är tjusningen med livet ändå.
Denna månad har jag rötmånad. Inte som det är tänkt att vara rötmånad men jag verkar ha tur! Efter en tid som arbetslös och när potentiella arbetsgivare vare sig har tackat för att jag tagit mig tid att ansöka, (jag trycker nämligen på tre, max fyra tangenter för att skicka iväg en), eller ens meddela att jag inte gått vidare i den så kallade processen, så har ketchupeffekten inträffat och jag har helt plötsligt blivit populärare på arbetsmarknaden. Allt verkar nu komma på en gång! Senast idag hade jag en intervju och fick svara på vad jag tycker om att arbeta i grupp. Ärlig som jag är så svarade jag naturligtvis att det är ju bland det bästa sättet att arbeta på. Då kan man ju skylla på någon annan!
Huvudsaken är att jag nu vet med säkerhet att jag har nåt vettigt att göra till hösten och över vintern för det är inte någon jätteskojig tid att vara ”ledig”. Det ska nog förresten ni också vara glada över för risken finns att jag hade skrivit två, eller kanske till och med tre blogginlägg om dagen då. Jag tar nämligen för givet att ni kikar in här med någon som riktar en pistol mot ert huvud… 🙂
Idag fick jag ju även ett celebert besök från ett religiöst samfund. De frågade mig om jag funnit Jesus. Jag stod bara som ett levande frågetecken och sa: Va??? Jag visste inte ens att han var försvunnen!

7e192ae24a13ef39d20dd567214ca501

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Problemet brukar vara att om man inte riskerar någonting så riskerar man ännu mer” 

Så djupt att jag nästan drunknar! :)

Många vill förändra världen men kan inte ens förändra något i sitt eget liv… Det är synd tycker jag, för jag tror att det är så man börjar. Närmast sig själv och jobbar sig utåt! Så har jag aldrig tänkt tidigare utan det är nåt som kommit på senare tid. Allt vi gör och hur vi beter oss sprider sig som ringar på vattnet och det vi ger får vi tillbaka. Förr eller senare! Många tror på ödet och väntar på att tiden, på något automatiskt sätt, ska lösa problem medan jag, till stor del, tror att vi i många avseenden är vår egen lyckas smed. Ödet tror jag också på men ibland måste vi hjälpa det lite på traven. Livet är ett jäkla hårt arbete egentligen… Det är ju inte så att man får en fribiljett vid födseln och bara åker med. Varje dag ska det tas beslut om än det ena och än det andra, folk blir sjuka, det händer olyckor, arbetslöshet, lilltån dänger in i tröskeln och en massa andra negativiteter är våra liv kryddade med. Men nu ska jag inte hänga upp mig på negativa saker, det är liksom inte min stil. Om jag nu har någon…
Jag väljer att se på allt så positivt det bara går! Det är ingen medfödd egenskap utan det är ett aktivt val som alla kan göra om bara viljan finns. Hur vill du vara? Hur vill du bli bemött? Hur vill du se på dina problem? Du bestämmer!!! Nu låter det som att jag gått en snabbkurs i psykologi. Det har jag inte! Jag har inte gått nån kurs alls… Eller jo! Buggkurser går jag på men där diskuterar vi inte sånt här. Det här är bara mina tankar som jag får när jag ligger i solen och filosoferar. Någon håller väl med och andra tror att jag har fått solsting. Som tur är så bryr jag mig inte så mycket om vad andra tycker och tänker. Det spelar ingen roll vad man gör eller säger, det finns alltid någon som inte känner sig bekväm med det så jag väljer att strunta i det! 🙂
Såååå… Nu har jag tömt min hjärna från djupa tankar för idag och ska nu försöka underlätta livet för någon annan. Sambon hojtar nämligen och vill väl säkert att jag ska hjälpa till att hålla någon planka eller nåt. Det är precis, exakt sådana småsaker som är just livet! Glöm aldrig det!

il_570xN.15481501

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Livet är jobbigt! Det är ännu jobbigare om du är korkad”

Livet är en resa, men undrar var min biljett tog vägen?

Nu har jag haft lite semester från bloggen och kan ju bara konstatera att det är bra att just DU ändå hittat tillbaka hit! Tack för det!
Vi har tillbringat en stund boendes i husvagn med tillhörande förtält och det har varit otroligt skönt med bra grannar, bra humör och strålande sol precis varenda dag. Jag har vaknat varje morgon till fiskmåsarnas tjattrande, puttrande kaffebryggare och nybakade frukostfrallor. Sambon har varje morgon sjungit: ”Ta mig till havet och gör mig till kung”, jag har tagit honom till havet men sen kunde jag inte göra så mycket mer men han verkade ganska glad och nöjd ändå!
Det är fascinerande att gå omkring och titta på alla uppställda husvagnar, den ena större och bättre än den andre. Uteplatserna har trädäck, blommor, flaggor, utebelysning, staket och en massa annat. Egentligen är det bara brevlådorna som fattas! Lustigt det där egentligen hur man åker bort på semester men kämpar ändå in i det sista för att allt ska bli och se ut som hemma.
Det jag tycker är så skönt med just camping är att man bara är sig själv och bryr sig inte så mycket om allt runt omkring eller vare sig hur man själv eller andra ser ut. På morgnarna borstade jag tänderna, satt upp håret i en knut och drog på mig kläder med så lite tyg som möjligt och sprang sen omkring och gjorde det jag skulle samtidigt som jag säkert såg helt bedårande ut inbillar jag mig. Men vem bryr sig? Det är det som är semester för mig! Avslappnat, ledigt och bara vara…
Nu har i alla fall vår semester, bokstavligt talat, runnit ut i sanden och den krassa verkligheten är det som gäller nu men den behöver inte vara så dum den heller om man bara anstränger sig lite! Som man bäddar får man ligga eller var det den man ligger med får bädda? Jag minns inte riktigt men nåt sånt var det! 🙂

44584_521860604553745_652298262_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”De allra längsta resorna görs i vårt eget inre”