Min tid är dyrbar! För mig!

Jag var på Coop en sväng tidigare idag, hade lite bråttom och skulle bara köpa en endaste liten grej. Naturligtvis var det ju milslånga köer till alla kassor och jag, som inte gillar att köa vare sig jag har bråttom eller inte, blev lite rastlös och tänkte att jag lämnar tillbaka grejen och tar det nån annan gång. DÅ, då plötsligt hände det!!! Som i slowmotion såg jag den Coop-anställda komma, med håret lätt flygande och med målmedvetna steg mot en kassa som hon strax skulle öppna. Det blev rusning i alla leden och alla, även jag, ville komma så långt fram i den helt nya kön som möjligt. Jag blev trea och det såg jag som något väldigt positivt! Han som vann slaget om förstaplatsen i kön radade upp sin varor och skulle betala. DÅ, då plötsligt hände det! Hans kort fungerade inte! Det var ett kort som inte var giltigt för att det var för gammalt… Men jag har det nya i bilen, sa han. Kan jag springa och hämta det? Vad hade kassörskan för val än att säga att det är ok? Vi andra har säkert inte så bråttom, sa hon, medans hon inställsamt tittade upp mot oss alla i kön. Hon skulle bara veta!!! Hon skulle bara veta hur jävla bråttom jag hade!!!
Fan, sa jag till henne som stod framför mig, man skulle nog inte ha bytt kö! Vi väntade och väntade och till slut kom karln inspringande med andan i halsen och det nya kortet i näven.
Jag drog en suck av lättnad men ISTÄLLET FÖR ATT PETA IN KORTET I KORTLÄSAREN så bad mannen om EN PENNA! Han skulle skriva sin namnteckning på baksidan av kortet först och jag tänkte: ÄR DU DUM I HELA HUVUDET MÄNNISKA? GÖR DET NÄR DU ÄR HEMMA!!! Men vad vet jag? Man kanske inte kan betala med ett kort i en kortläsare om man inte har skrivit sitt namn på baksidan? Jag har då aldrig skrivit vare sig mitt eget eller nån annans namn och det har gått bra! Men jag kanske bara har haft tur? Precis som jag hade där i kön!
– Har du MedMera-kort som du vill dra?, frågade kassörskan mig när det äntligen blev min tur. -Jo, jag har ett nånstans i börsen men vi struntar i det nu, jag har inte riktigt tid med det. -Ok… Men du vet väl att du har återbäring på allt du handlar? -Ja, jag vet, svarade jag och mitt tålamod började tryta. Kan du inte bara ta betalt nu så jag kommer iväg? Om det nu inte är så att jag har återbäring på tiden också? Hon tog betalt och jag kunde äntligen lämna affären. Bara för att komma hem och märka att jag glömt att ta med mig den lilla, ynka grejen jag så tålmodigt väntat på att få betala för!

images

 

 

 

 

 

 

 

 

”När man drar sig tillbaka och tiden inte längre har någon betydelse, brukar man få en klocka av arbetskamraterna”

En kommentar

  1. Lolita Falk skriver:

    Du får fråga nästa gång om de inte har som alla andra affärer, parkering, man kan parkera en kund o ta andra tills han är tbx o då tar man tillbak den kunden…fast de kanske inte lever i detta årtal 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *