Smörkniven jag aldrig gjorde…

Idag fick jag en väldigt bra komplimang av min sambo! Det som var bra var att den sas helt ovetande om att det var mig han berömde. Jag håller nämligen på att renovera en mellanstor, gammal trälåda med insats och delar av den ligger lite här och där i hemmet. Även på köksbordet! Vi sitter och äter, han tittar på den nymålade insatsen och säger: – Nog var det som ett mer gediget hantverk förr i tiden! Jag tittade på den i morse och allt är så ordentligt gjort. – Vaa?, utbrister jag, tycker du verkligen det? – Jo, svarar han, det tycker jag. – Vad roligt att du tycker det, säger jag, den här lådan har jag nämligen gjort i slöjden när jag gick i fyran! Just då kommer sonen in och säger: – Va? Är det sant? I fyran fick vi göra smörknivar!
Sanningen är att det är alldeles sant! Jag var envis redan som barn och vägrade att göra ljusstakar och smörknivar. När jag gick i femman så bestämdes det att alla skulle svarva varsin ljusstake, men jag satte mig på tvären. Jag skulle absolut INTE göra någon ljusstake. Läraren, eller magistern som vi sa då, frågade vad jag ville göra. Till saken hör att jag då hade en lillasyster hemma som var två år gammal och jag ville göra något till henne. Jag hade bestämt mig för att hon skulle ha en alldeles egen gunghäst, en riktig som man kunde sitta och gunga på… – Men du måste ju förstå att du inte kan göra en gunghäst, lirkade magistern med mig. Du kommer inte att hinna få den färdig innan terminen är slut. – Ja, men då gör jag ingenting, kontrade jag.
För att göra en lång historia kort så fick min lillasyster en alldeles egen gunghäst. En riktig som gick alldeles utmärkt att gunga på. Jag önskar att jag haft den kvar idag, det hade varit ett roligt minne från en rolig tid. För hur kul är en smörkniv egentligen?

images

 

 

 

 

 

 

 

 

”Nästan alla män föredrar en kvinna som de kan äta sig mätta hos framför en kvinna som kan snickra gunghästar… Eller?…”

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *