Ett liv utan vår hund!

Det är vad jag försöker skapa just nu… Ett liv utan min bästa kompis. Det känns väldigt svårt eftersom hon följde varje steg jag tog och blev orolig om hon inte visste var jag var eller var bakom en stängd dörr. Vi hade våra inrutade ritualer vid läggdags, vid frukost och när hon skulle få sina mediciner. Åt henne berättade jag allt! Hon tröstade mig när jag var ledsen och vi busade när jag mådde bra. Hon följde med oss överallt så långt det var möjligt. Jag saknar henne så fruktansvärt mycket!!! Så mycket så att det känns som att jag ibland tappar luften… Omedvetet kommer jag på mig själv med att leta efter henne här hemma, jag letar efter något som inte längre finns. Oftast är det bara hundmänniskor som förstår dessa känslor fullt ut, andra kan säga att ”det var ju bara en hund” eller ”köp en ny” men så enkelt är det inte. Alla hundar är olika med egna personligheter och sätt att vara. Att skaffa en ny hund i detta skede vore helt enkelt inte rättvist mot valpen. Ofta är sorg en egoistisk känsla och jag erkänner villigt att det är den nog för mig i detta fall. Jag vet att hon har det bättre där hon är nu bland alla gröna ängar och att hon inte lider på något sätt men… Jag gör det! Och jag kommer säkerligen att göra det ett bra tag framöver. Det som tröstar mig mest är att hon har haft ett bra liv i över 13 år. Tyvärr är det inte inte alla hundar som har det. Att skriva av mig underlättar också, det är ett bra sätt för mig att bearbeta sorgen. För det är inte bara en längtan efter det man en gång haft, det är en sorg lika stor som nån annan! Tiragumman, du fattas oss!

R.I.P Tira 2017-05-30 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”En hund är den enda varelsen på jorden som älskar dig mer än sig själv”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *