Det är ingen konst att bli gammal. Konsten är att härda ut med det.

Söndagsmorgon. Mobilen ringer och jag ser att det är från äldreboendet där min mamma bor. Hjärtat börjar slå både hårdare och fortare. Jag hinner tänka innan jag svarar: Är hon sjuk? Lever hon? Mammas kontaktperson pratar fort utan vare sig punkt eller komma och jag har till en början svårt att hänga med… ”Hej! Det här är xxxxx från äldreboendet. Nu är det så här att jag tänkte låna rågmjöl av din mamma, jag vet ju att hon har, men den var GAMMAL. Jag tänkte när du är hit nästa gång så kan du gå igenom hennes skafferi och kolla all mjöl, bakpulver och sånt. Det kan ju bli mjölbaggar som sprider sig överallt, det är ju hälsofarligt” -Jaha, hinner jag få fram. ”Sen har hon ju så mycket saker också! Det blir ju så mycket för mig att damma! Nu har vi i alla fall fått ordnat så hon inte har mattorna kvar. Sen har jag pratat med hennes förvaltare också. Att han inte ska ge henne så mycket pengar. Herregud, hon far ju omkring och köper saker som hon inte behöver! En gång köpte hon en hel platta med ägg!!! Det är ju så mycket som får slängas. Om hon åker till Coop och köper en frukt kan ju vara ok, men inte allt annat. Herregud, hon får ju alla sina mål här. Hon vill ju baka också men det har jag sagt att hon inte får, det är för farligt”
Jag som inte brukar vara direkt tystlåten hann inte få fram så mycket. Det fanns liksom ingen plats, jag klämde fram några ”jaha” här och där. Tilläggas bör att detta inte är första gången jag fått liknande samtal. Det kanske är vanligt att anhöriga får det, jag vet inte, det är första gången jag är anhörig till en boende inom äldrevården.
Är det förresten helt ok att personalen ”lånar” från brukarna?
Mamma har inte för mycket saker. Hon hade det för några år sedan men det mesta är utrensat sen länge. Hon har inte mer prylar än det finns i ett ”normalt” hem, snarare mindre. En dag när vi kom till henne så hade till och med hennes nattygsbord burits ner till förrådet. Hon hade ingenting nära sängen att ställa mobilen, tidningen eller ett glas vatten på. Naturligtvis hämtade vi upp bordet igen. Mamma har en pension, en pension hon arbetat för hela sitt liv. Idag har hon fickpengar som hon får spendera hur hon vill. Om hon vill köpa en platta ägg… LÅT HENNE KÖPA ÄGG! Om hälften av äggen sedan måste slängas så är det hennes ägg som slängs och det drabbar ingen annan! 
Jag kommer att bråka som f*n för att hon ska fortsätta få sin fickpeng.
Jag kommer inte att medverka till att hennes hem helt töms på hennes minnen och ägodelar för att det ska vara lättare för vissa att städa. 
Många gånger känns det som att det finns en vilja att mamma ska sitta i ett tomt rum, stirrandes med tom blick och inte ha något driv eller intresse av att laga mat, baka eller nånting annat. Låter kanske hårt men så känns det för mig varenda eviga gång jag får ett samtal därifrån. I min värld så borde ”gamlingar” uppmuntras till att göra saker, använda hjärnan, sysselsätta sig själv och få ha lite innehåll i livet den tid som finns kvar så långt det är möjligt beroende på ”gamlingens” psykiska och fysiska kondition. Inte bara äta, sova och vänta på döden. Kan någon av dessa brukare dessutom åka ut med taxi och köpa sig en platta ägg på alldeles egen hand så är det väl kanonbra!!?! Kanske dagens/veckans/månadens höjdpunkt och äventyr för just den personen? Ska det då motarbetas och tas bort?
Nej, trots att min mamma betecknas som ”brukare” så är hon i grund och botten framförallt människa. Min mamma! 

”Många tror att när man blir gammal får man ge upp sina tidigare aktiviteter. Jag för min del tror att man blir gammal därför att man tvingas ge upp saker och ting”

 

De flesta som arbetar inom äldreomsorgen/vården gör ett jättebra och värdefullt jobb trots, ofta, dåliga förutsättningar. Stor eloge till er!
Inlägget handlar bara om min egen, personliga, upplevelse med min mammas vård. Ingenting annat!

 

En kommentar

  1. Yvonne Karlsson skriver:

    Dom bor ju i egna lägenheter,där dom har sina saker som dom känner igen och är vana vid,och det skall man inte ta ifån dom,mattor kan vara en halkrisk men det finns ju halkskydd.
    Personalen skall ju finnas där för att ge dom boeende ett värdigt liv och handräckning med den hjäp som dom behöver.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *