Vem vet, inte du… ♫◦♫ ♫♪ ♪◦♫

Den största svårigheten med att blogga, helst när man som jag har en ganska personlig blogg där jag delar med mig av mina åsikter och funderingar, är att försöka att undvika att människor i min omgivning ska ta åt sig och känna att ”nu är det mig hon menar”, helst då när jag skriver om något med negativ klang. Det gjorde jag i början men har nu helt slutat med det! Börjar jag tänka så, så finns det helt enkelt ingenting jag kan skriva om längre! Då måste jag inrikta mig på att skriva om till exempel mode, skönhet, idrott eller frimärkssamlande och det vill jag inte alls… Alltid och överallt så kommer det att finnas människor som vänder allting emot sig själva och tror att just de är en sån viktig medelpunkt i mitt liv så att jag, till och med, bloggar om detta. Så kanske det är, men jag förbehåller mig rätten att, i så fall, behålla det för mig själv.
Jag kommer att fortsätta att skriva fritt om det jag tycker och känner, ibland positivt och ibland negativt, och finns det då nån därute som känner sig påhoppad eller träffad så är det ingenting jag varken vill eller kan ta något ansvar för. Ni kan kanske tro att jag menar eller tänker på nåt eller någon speciell men som läsare av min blogg så kan ni aldrig med säkerhet veta! Och det är precis så det ska vara! Den enda som behöver veta med säkerhet är jag själv, och tro mig, det gör jag! 🙂

you-say-bitch-like-its-a-bad-thing

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Jag är ansvarig för orden jag skriver, inte för hur du tolkar dem”

3 kommentarer

  1. Du vet vem =) skriver:

    Vem ska man tro på, tro på, tro på, här…. =))

  2. Maggie Henderson skriver:

    Your blog is so refreshing and delightful. I enjoy it every day and if you’re a bitch I wanna be one too!!! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *