Utvalda inlägg

<< >>

Just nu gillar jag inte solen…

Usch, vilket migränanfall jag har idag! Finns det nåt värre än dunkande skallebank? Det känns som att de få hjärnceller jag har rusar runt i huvudet som snabbtåget mellan Stockholm och Göteborg. Finns det nåt sånt förresten? Här skiner solen och det är några plusgrader.

Schlagerfestivalen och annat trams…

Lördag kväll och nästan alla människor bänkar sig framför TV:n för att se schlagerfestivalen. Det enda jag undrar är: Varför? Jag förstår inte alls nöjet med att titta på detta spektakel som mestadels går ut på att kanalen i fråga ska dra in så mycket

Smarta karlar…

Jag tänkte skriva ett inlägg om intelligenta män men jag kom inte på något att skriva… Då började jag leta i mitt bildskafferi efter en bild som kunde symbolisera en smart man och faktiskt, jag hittade EN. Tyvärr är den tecknad men ganska bra ändå.

Adventtider….

Nu har jag varit feberfri i några dagar och styrkan börjar sakta återkomma. På söndag är det första advent och jag fasar litegrann för att börja rota i jullådorna. Inte för det, det är jättemysigt med alla stjärnor och stakar men det är alltid sånt

Vi och våra barn…

Just nu pågår en debatt om huruvida skiftarbetande föräldrar får lämna sina barn på dagis under sina arbetsfria veckor. För mig ter sig diskussionen underlig eftersom jag tycker att det är självklart att vi ska umgås med våra barn så mycket det bara går. Vi

Vem vet, inte du… ♫◦♫ ♫♪ ♪◦♫

Den största svårigheten med att blogga, helst när man som jag har en ganska personlig blogg där jag delar med mig av mina åsikter och funderingar, är att försöka att undvika att människor i min omgivning ska ta åt sig och känna att ”nu är

I en annan del av Norrland…

Nu är julen bortplockad både från bloggen och hemmet vilket känns skönt. Här i norr börjar redan dagarna att kännas längre och vi har +-0 grader så jag börjar få vårkänslor :). Inspirationen till att blogga har varit obefintlig, vilket säkert har märkts. Jag har

Skärp er arbetsgivare!

Jag vet att det kan bli tjatigt men jag måste bara få ösa galla över vissa potentiella arbetsgivare igen! Jag tog kontakt med en kvinnlig  personalansvarig på ett medelstort företag och jag framförde min önskan att få arbeta eller praktisera just där. Först lät hon

Syftet gott, allting gott!

Facebook är en styggelse! Ibland i alla fall! Det positiva är att man på ett bra sätt kan hålla kontakten med de som bor en bit bort men även att kunna hålla sig a´jour med det som händer/ska hända i den omedelbara närheten. Sen får man inte glömma bort de som alltid skriver glada och positiva inlägg som gör att man får en anledning att dra på smilbanden. Det är ju nästan det bästa! Och så har vi det här med ”vänner”… Jag är ingen ”vänsamlare” utan tror, i det avseendet, mer på kvalité än kvantitet. Jag har för nuvarande till och med några ”vänner” på FB som inte ens säger hej om man ses på stan, så vad är det för krumelurer egentligen? Jakten på kvalité gör att jag med jämna mellanrum gallrar i min vänlista. Det betyder INTE att jag är ovän med någon i det verkliga livet utan det betyder bara att jag vill hålla antalet nere så att jag lättare kan följa och socialisera med de som ger i alla fall lite respons nån gång. Vissa tycker att man ska vara vän med alla bara för att FB är ett socialt nätverk men jag tycker inte om att socialisera ensam… De som aldrig visar minsta livstecken ifrån sig får helt enkelt rött kort och åker ut från min lista.
Dessa människor kanske säger ”men jag är aldrig på Facebook”. Nå jo, kanske jag svarar då, men då gör det ju ingenting att jag plockat bort dig! 🙂
Sen har jag stött på ett annat problem! Det problemet dyker upp om man har blivit blockerad av någon (det har jag) :P, alternativt blockerat någon själv (jo, jag har tre stycken på min alldeles egna blockeringslista och så ska det förbli). Jag är administratör på några sidor/grupper, vissa grupper har jag också skapat själv. På min köp- och säljsida till exempel kan jag inte ha några medlemmar som osynliggörs på grund av detta, det fungerar inte! Det är jag som rensar bort gamla annonser, olämpliga kommentarer plus att jag själv kanske då och då skriver något som alla bör veta. Då är det en nödvändig förutsättning att jag kan se vad alla lägger in och det är även viktigt att alla kan se det jag skriver. Av den enkla anledningen så har jag känt mig tvungen att eliminera några medlemmar och det hoppas jag att alla har förståelse för. Jag vill inte att någon ska inbilla sig att det är för att jag är bitter, sur eller förbannad för det är jag inte. Det ligger liksom inte i min natur… 😉
Nu har jag väl ändå tragglat nog om FB för idag och kanske borde göra något nyttigare istället? Jo! Så får det bli!
Funny-facebook-quotes-pictures-love-photo-quotes-

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det är bra att ha få vänner och många bekanta – och att veta vem som är vad

Lik i lasten lockar råttorna ombord!

Jag får ofta frågan om varför jag bloggar. Om jag ska vara helt ärlig så vet jag inte riktigt. Jag har alltid gillat att skriva och att uttrycka mig i text, att träna mig själv sig i att säga så mycket som möjligt med så få ord som möjligt. Säga vad man vill, nu struntar jag både i jantelag och avundsjuka, men det är en konst som inte så många behärskar…tyvärr… Att blogga och att skriva ut sina funderingar offentligt är inte alltid positivt, tvärtom så får jag ofta mer ris än ros. Oftast handlar det om människor som på något sätt känner sig träffade och upplever att det är just dom jag skriver om trots att jag aldrig nånsin pekar ut någon eller något med namn. Det verkar vara mer accepterat att människor får prata och sprida rykten vitt och brett om namngivna personer än att jag ”får” skriva om anonyma människor. Dubbelmoralen är både kolossalt hög och snedvriden bland vissa (OBS! icke namngivna) personer. Jag har många gånger försökt att förklara att om någon tar åt sig eller känner sig påhoppad av det jag skriver så är det en känsla som den personen själv skapar i sitt eget medvetande, kanske för att den personen är ”skyldig” eller känner igen sig själv, vad vet jag? Men det jag däremot vet är att INGEN kan med säkerhet säga vem eller vad jag menar, den enda som verkligen vet det är jag själv och jag har all rätt att också behålla det på precis det viset. Jag vill även poängtera att läsning av min blogg är helt frivilligt! Kan inte förstå mig på människor som regelbundet besöker min blogg och retar sig på precis allt jag skriver. Vad gör ni då här? Självplågeri?
Sen kommer då det positiva, det som gör att det är ännu roligare att skriva! Människor som uttrycker sitt gillande i form av gulliga meddelanden, kommentarer på Facebook och som framförallt inte ”skäms” för att dom läser min blogg och, till och med, gillar den. Människor som INTE tänker att jag ”inte ska tro att jag är nåt”. För jag är faktiskt nåt! Precis som du… Oavsett om du är den missunnsamma, avundsjuka typen eller den glade, påhejande, uppmuntrande typen så är vi alla nåt och det är vi själva som bestämmer vad! Jag har bestämt mig vad jag vill vara! Har du?

jealousy-disease

 

 

 

 

 

 

”När du uppfattat tanken bakom orden, glöm orden så att de inte skymmer tanken”

Att våga vara den man är

Det ligger i tiden att må bra, vara lycklig och dessutom se bra ut! Människan har nog aldrig tidigare varit så fokuserad på wellnes som nu, både fysiskt och psykiskt. För det fysiska växer olika dieter fram som svampar ur jorden, nya träningsredskap presenteras som ska fixa din mage på en vecka och universalkrämer för hutlösa priser som ”gör dig tio år yngre” på en månad ödslar mer eller mindre seriösa, högavlönade forskare på att ta fram. Det psykiska ska också tas om hand… Många konsulter för det andliga välmåendet finns att välja mellan och även en hel del ”snabbfix” i form av piller. Piller för att bli gladare, lugnare, piggare, sömnigare, ja till och med intelligentare. Om jag personligen trodde på det sistnämnda så skulle jag med glädje förespråka dessa piller till ett antal personer men det är en helt annan historia.
Själv litar jag allra mest på den inre kraften och möjligheterna vi alla har inom oss själva. Möjligheten att till stor del bestämma själva hur vi ska må, både mentalt och fysiskt. Att dessa två hänger ihop och påverkar varandra finns det väl egentligen inte många som tvivlar på och då gäller det kanske att utnyttja det på bästa sätt?
Jag ser inte tio år yngre ut än vad jag är! Av vilken anledning skulle jag det? Beröm från andra?
Jag skulle behöva gå ner några kilo om jag stirrade mig blind på hur man ”ska” se ut! Jag mår bra i den vikt jag har, varför ska jag banta? Beröm från andra?
Jag deppar ihop ibland och tycker att livet är värdelöst! Men jäklar i min själ vad lycklig jag känner mig sen när den känslan släpper…för det gör den!
Rynkor, ärr och skavanker har jag lite här och där! Jo, jag har fött barn, varit med om olyckshändelser men framförallt levt!
Jag äter det jag tycker är gott! Ja… Varför skulle jag äta det jag tycker är dåligt? Bara jag äter ”fel” med måtta!
Motionen jag får är inbyggd i de vanliga jobb, nöjes och vardagsbestyren! Tar trapporna istället för hissen när det går, promenader med hunden, flänger omkring på jobbet, buggar ibland osv.
Jag använder inga mirakelkrämer för att se bättre ut! Varför skulle jag det när det finns ett alldeles gratis medel för det? Le!

Jag vet faktiskt inte varför jag, just nu, skriver just detta blogginlägg. Jag tror att jag börjar bli less på all denna utseendefixering som förekommer precis överallt och även trycket på att hitta det ultimata välmåendet. Det finns ingen perfekt människa på denna jord och kommer aldrig att finnas heller. Det finns ingen problemfri människa heller och ingen av oss ska nog fastna i inbillningen att alla andra har det mycket bättre. Gör det bästa du kan av ditt liv, dina möjligheter och dina förutsättningar utan att dras med i allt som andra tycker att man ”ska” och allt man ”bör”. Ge dig själv möjligheten att slappna av, vara nöjd med dig själv precis som du är och var övertygad om att du duger. För det gör vi alla! Duger! Det finns ingen, absolut ingen, som har vare sig rättighet eller befogenhet att påstå något annat. Jag är ingen utbildad coach! Jag är inget proffs på livet eller tror mig veta mer än andra. Detta är bara mina tankar och funderingar, precis som det står i min bloggbeskrivning men ändå… Jag hoppas att det duger! 🙂

il_fullxfull.417917658_lkbf

 

 

 

 

 

 

 

Alla djur, utom människan, vet att livets huvudsakliga mening är att man ska njuta av det

Prinsessan på ärten!

Det här inlägget skriver jag för att en av mina vänner på Facebook tog upp ämnet och det väckte många tankar och funderingar inom mig… Det handlar om att visa glädje och att vara positiv och om hur andra människor reagerar när man är det. Jag känner igen mig själv i mycket av det hon skrev för att jag själv är väldigt humoristisk och väljer oftast att se saker så positivt som möjligt. Det vet jag, sticker i ögonen på en del andra människor och många kan bli irriterade över andras positivism. Jag gjorde ett helt ovetenskapligt ”test” på FB för några år sedan och skrev i min status att jag hade en fullständigt olidlig huvudvärk… Den statusen fick mer gilla-markeringar än någon annan av mina positivare inlägg och jag kunde inte låta bli att undra: Varför blev det så? Varför trycker man ens på gilla-knappen när någon skriver att man är sjuk?
Att vara glad och positiv är ingenting man får gratis, det är något man medvetet VÄLJER att vara! Lika väl som man kan välja att vara avundsjuk, missunnsam, sur och grinig… Att försöka vara positiv och sprida glädje omkring sig betyder inte att man har ett bekymmerslöst liv eller inte har sina egna hjärnspöken att slåss mot, det betyder bara att bekymren och alla spöken blir lättare att bekämpa med en positiv livssyn. Framförallt så blir livet roligare att leva, för alla!
Tro mig, jag har inte glidit igenom mitt liv på en räkmacka och gör det fortfarande inte men jag tänker inte låta alla mina motgångar göra mig till en bitter, missunnsam människa. Jag VÄLJER att vara glad och det behöver inte du eller någon annan vara avundsjuk över… Du har själv precis lika stora möjligheter att välja samma sak!

”Om du vill vara lycklig, så bli det”

happiness-quotes-22

 

 

Muffinsmagar, celluliter, sol och semester

Sista veckan på min semester! Det känns ändå rätt bra för det känns som att jag har varit ledig mycket längre än fyra veckor och det beror nog på den tropiska värme som hittade till Norrland. Vi har luftat oss med husvagnen, solat, badat och ätit gott. I denna tryckande värme så fick den outtalade dresskoden, (den som säger att man inte ska klä sig hur som helst när man är över 50), den fick fara så långt pepparn växer. Den annars ganska pryda Mimmi gick obekymrat omkring i minimalt med kläder och orkade inte ens tänka på eventuella kroppsliga skavanker. Det var det nog ingen som gjorde! Och samtidigt… Varför ska man bry sig om det? Nej, vi var många som stolt spatserade omkring med våra muffinsmagar och celluliter och det gick så bra så jag tror att jag kommer att göra likadant nästa år också!
Det svåraste med semester är att få sambon att koppla av. Han är en sån som alltid ”måste” göra något och har svårt för att bara vara. Jag försökte hypnotisera honom lite medans vi låg och solade och jag hörde hur han suckade, vände och vred på sig. Jag sa: ”Försök att bara vara här och nu! Gårdagen är redan borta och morgondagen kommer inte förrän imorgon. Bli vän med solen, värmen och vindarna och njut av att bara finnas till” Sen minns jag inget mer! Jag somnade! När jag vaknade hade sambon rengjort grillen, satt upp vindskyddet och grillat hamburgare. Ja, ja… Jag försökte i alla fall, präktig som jag är! 🙂

IMG_7123

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Man ska försöka leva ett sådant bra liv så att man inte behöver ta semester ifrån det”

Analysera humor är som att dissekera en groda – ingen tycker egentligen om det och grodan dör för det mesta!

Äntligen är julen snart här, förbi och vi kan än en gång lägga den bakom oss. Ju äldre jag blir, ju jobbigare tycker jag att julen är… Inte för det! Det är skönt med ledighet och ha tid att umgås med sina nära och kära. Det är väl egentligen det julen mest borde handla om istället för all denna hysteri med julklappsinköp, matlagning, bakning och annat som vi anser hör julen till.

Nog om det! Alldeles nyss blev jag ”anklagad” av min yngste son igen för att ha dålig humor. Min fråga är: Vad är dålig humor? All humor är väl bra humor så länge den får någon att skratta, som i det här fallet, mig själv. Det började med att han kom till mig, sa att han skulle byta sängkläder men hittade inte de som han vill använda mest. Han vill nämligen inte ha blommiga. Eller rosa. Jag plockade fram åt honom lakan och påslakan varvid han direkt ville gå iväg. Jag sa till honom att vänta för han måste ju ha örngott också. – Örngott, frågade han, är det det man stoppar in kudden i? Jag sträckte fram örngottet till honom och sa: – Ja, testa du att stoppa in täcket i det här! Lycka till! Och så började jag gapflabba direkt för naturligtvis kom bilden upp i min hjärna hur min son förtvivlat och stånkande försöker det omöjliga. Är det dålig humor? Nej, jag tycker det är skitbra humor, sen får andra tycka vad de vill! 🙂

Jag vill också passa på att be om ursäkt för att jag varit/är dålig på att uppdatera bloggen. Jag har själv svårt att tro det men jag har ju faktiskt ett antal följare och er vill jag ju gärna ha kvar! Men så fort inspirationen faller över mig så skriver jag. Jag vill inte att det ska bli så att jag skriver bara för skrivandets skull, det ska kännas bra också. Titta gärna också in på min hemsida som visserligen fortfarande är under uppbyggnad men lite har jag lyckats få upp där ändå. Adressen dit är: http://lingebrand.se
Nu önskar jag er alla allt gott! Vi hörs igen, troligtvis nästa år!

e5274e431f6313ac83690df6420f8534

 

 

 

 

 

 

 

 


”Vem går våra tankar till om julen, lille vän? – Kalle Anka!”

Smörkniven jag aldrig gjorde…

Idag fick jag en väldigt bra komplimang av min sambo! Det som var bra var att den sas helt ovetande om att det var mig han berömde. Jag håller nämligen på att renovera en mellanstor, gammal trälåda med insats och delar av den ligger lite här och där i hemmet. Även på köksbordet! Vi sitter och äter, han tittar på den nymålade insatsen och säger: – Nog var det som ett mer gediget hantverk förr i tiden! Jag tittade på den i morse och allt är så ordentligt gjort. – Vaa?, utbrister jag, tycker du verkligen det? – Jo, svarar han, det tycker jag. – Vad roligt att du tycker det, säger jag, den här lådan har jag nämligen gjort i slöjden när jag gick i fyran! Just då kommer sonen in och säger: – Va? Är det sant? I fyran fick vi göra smörknivar!
Sanningen är att det är alldeles sant! Jag var envis redan som barn och vägrade att göra ljusstakar och smörknivar. När jag gick i femman så bestämdes det att alla skulle svarva varsin ljusstake, men jag satte mig på tvären. Jag skulle absolut INTE göra någon ljusstake. Läraren, eller magistern som vi sa då, frågade vad jag ville göra. Till saken hör att jag då hade en lillasyster hemma som var två år gammal och jag ville göra något till henne. Jag hade bestämt mig för att hon skulle ha en alldeles egen gunghäst, en riktig som man kunde sitta och gunga på… – Men du måste ju förstå att du inte kan göra en gunghäst, lirkade magistern med mig. Du kommer inte att hinna få den färdig innan terminen är slut. – Ja, men då gör jag ingenting, kontrade jag.
För att göra en lång historia kort så fick min lillasyster en alldeles egen gunghäst. En riktig som gick alldeles utmärkt att gunga på. Jag önskar att jag haft den kvar idag, det hade varit ett roligt minne från en rolig tid. För hur kul är en smörkniv egentligen?

images

 

 

 

 

 

 

 

 

”Nästan alla män föredrar en kvinna som de kan äta sig mätta hos framför en kvinna som kan snickra gunghästar… Eller?…”

 

Det gäller att ha mod att fortsätta vara den man är!

Jag ber om ursäkt för att:

  • jag är frispråkig och alltid säger vad jag tycker
  • jag slåss för det jag tror på
  • jag oftast är flamsig men jävligt seriös när det gäller
  • jag skyddar mina nära och kära med näbbar och klor
  • jag vill att alla ska förstå hur jag känner
  • jag aldrig tar skit från någon
  • jag ibland tänker på mig själv och gör det som är bäst för MIG
  • jag inte löser problem med att sopa det under mattan
  • jag inte gillar maffiametoder i det verkliga livet trots att jag gillar filmerna
  • jag slickar inte röv för att ta mig uppåt men tvekar inte för att bita mig nedåt
  • jag har en käft som är snabbare än blixten och ett tangentbord med samma egenskap
  • jag älskar ironi och sarkasm
  • jag är självgående och målinriktad
  • jag hatar när människor totalt saknar sjävinsikt
  • jag älskar att provocera
  • jag skriver vad fasen jag vill på min blogg
  • jag är jag

Oops! Nu när jag läser vad jag själv har skrivit så märker jag att jag utplånar ju nästan hela min personlighet! Jag ber så mycket om ursäkt men alla dessa ovanstående ursäkter måste jag ta tillbaka och det med omedelbar verkan! Det innebär ju även att hela detta blogginlägg blev fullkomligt värdelöst, meningslöst och fullkomligt irrelevant! Det ber jag högaktningsfullt om ursäkt för…

935804_507219396017866_845444914_n

 

 

 

 

 

 

 

 

”Bedöm aldrig något som fördelaktigt för dig själv om du måste bryta ditt ord eller förlora din självaktning för att uppnå det”

 

Varför bara glädjas åt andras skandaler, fixa för fan egna!!!

Det finns fördelar och nackdelar med precis allt! Min syster och jag är väldigt olika till sättet. Om någon skulle komma fram till henne och säga till exempel: ”Fy fasen vad jag tycker att du är helt jäkla blåst i huvudet” så skulle hon förmodligen bara säga ”Jaha” och gå därifrån för att sen elda upp sig hemma och vara förbannad. Jag skulle reagera ganska omedelbart och det skulle säkert komma en hel del sanningar fram från min mun. Oftast sådana som de flesta tycker men ingen vågar säga! Ibland har jag funderat på varför vi har blivit så olika trots att vi vuxit upp i samma hem men sanningen är nog den att våran uppväxt varit helt annorlunda trots det. Hon var den lilla. yngsta snälla medans jag var mitt emellan och ofta fick skulden för sånt jag inte gjort. Jag har fått lära mig att stå upp och försvara mig och det är jag tacksam för! Fördelen med att vara som min syster är att människor törs gå fram till henne och säga mindre behagliga saker, det gör dom inte till mig. Folk väljer att prata bakom ryggen istället! Det sorgliga för dom med det är ju att det inte brukar stanna så länge där, utan jag får ganska snabbt reda på det mesta ändå. Då brukar jag, normalt, inte reagera lika fort utan sparar det bakom örat och tar upp det senare vid ett lämpligt tillfälle. Just nu finns det nog en hel del bakom mina öron men lika glad är jag ändå!
Det är det som jag tycker är lite konstigt med mig nuförtiden… Att jag är lika glad ändå! För bara några månader sedan så hade jag blivit upprörd och förbannad men nu har jag, på riktigt, hittat nån konstig förmåga att strunta i vad människor säger och tycker om mig. Det känns liksom inte viktigt! Dessutom brukar det oftast vara människor med större problem och ”fel” än vad jag har som snackar så jag tycker mest synd om dom istället. Man kan ju inte bli arg och upprörd mot svagare människor, då är man ju inte snäll. Kanske jag äntligen, efter många om och men, börjar bli vuxen? Det känns nästan så! Det enda som verkligen betyder nåt för mig är vad personerna som jag bryr mig om och älskar tycker, tänker och känner. Alla andra är ju faktiskt bara statister i mitt liv, en utfyllnad helt enkelt. Tänk att det skulle ta över 50 år att komma på det och jag är ju inte ens dum!!!
Så är det när till och med en fördel kan vara en bakdel! En sån har jag! Ett decilitermått! 🙂

shit_161006870

 

 

 

 

 


”Det skulle inte finnas några baktalare, om folk slutade lyssna på dem”

Indränkt i ketchup…

Jag minns när jag var liten på 60-talet och inte ville äta upp min mat! Mamma sa alltid: ”Ät upp maten! Tänk på de svältande barnen i Biafra”. När jag sen lade mig på kvällen så kunde jag ligga i timtal och försöka klura ut hur det kan komma sig att barnen i Biafra svälter MINDRE av att jag äter upp min mat. Jag hittade aldrig något svar på den frågan då men förstår naturligtvis, nu som vuxen, att det inte var så bokstavligt som jag trodde. Lite senare i livet när mamma fortsatte med samma argument så svarade jag att hon kunde ju lägga maten som jag inte åt upp i en påse, skriva Biafra på den och lägga den i brevlådan. Jag hade även bestämt mig för att börja äta ännu mindre så att de svältande barnen skulle få mer mat. Så lätt tyckte jag som 7-åring att det var att lösa både mitt och Biafras problem. Jag önskar många gånger att jag, nu idag, kunde se på både mina och andras motgångar och funderingar med en 7-årings ögon. Inga större krusiduller och onödigt tänkande, bara själva problemet och ingenting annat! Eller att allt kunde lösas lika lätt som det ibland gör när datorn krånglar, bara att stänga av och slå på igen. Nu är det ju inte så enkelt men samtidigt så är det ju det som är tjusningen med livet ändå.
Denna månad har jag rötmånad. Inte som det är tänkt att vara rötmånad men jag verkar ha tur! Efter en tid som arbetslös och när potentiella arbetsgivare vare sig har tackat för att jag tagit mig tid att ansöka, (jag trycker nämligen på tre, max fyra tangenter för att skicka iväg en), eller ens meddela att jag inte gått vidare i den så kallade processen, så har ketchupeffekten inträffat och jag har helt plötsligt blivit populärare på arbetsmarknaden. Allt verkar nu komma på en gång! Senast idag hade jag en intervju och fick svara på vad jag tycker om att arbeta i grupp. Ärlig som jag är så svarade jag naturligtvis att det är ju bland det bästa sättet att arbeta på. Då kan man ju skylla på någon annan!
Huvudsaken är att jag nu vet med säkerhet att jag har nåt vettigt att göra till hösten och över vintern för det är inte någon jätteskojig tid att vara ”ledig”. Det ska nog förresten ni också vara glada över för risken finns att jag hade skrivit två, eller kanske till och med tre blogginlägg om dagen då. Jag tar nämligen för givet att ni kikar in här med någon som riktar en pistol mot ert huvud… 🙂
Idag fick jag ju även ett celebert besök från ett religiöst samfund. De frågade mig om jag funnit Jesus. Jag stod bara som ett levande frågetecken och sa: Va??? Jag visste inte ens att han var försvunnen!

7e192ae24a13ef39d20dd567214ca501

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”Problemet brukar vara att om man inte riskerar någonting så riskerar man ännu mer”